Industriellt

Lite tankar om dofter...

Feromoner (från grekiskans pherein att bära eller transportera och hormon att stimulera) är enligt den första och mest accepterade definitionen substanser som sekreras ut av en individ och som tas upp av en annan individ från samma art, och där substansen ger upphov till en specifik reaktion.  (Wikipedia)

Min handtvål har en sorts doft. Min duschtvål en annan. Schampoot och balsamet som trots att de har samma märke på flaskan, står för den tredje och fjärde doften. Min ansiktstvål har en doft, men ansiktskrämen en annan, och hudkrämen till kroppen står för ännu en unik doft. Jag klär mig i kläder som har tvättats i ett parfymfritt tvättmedel, men mjukmedlet det är parfymerat eftersom det luktar så trevligt om de nytvättade kläderna av det. Jag har aktivt valt bort "ren" parfym av någon slags tanke att om mina feromoner ska ha den minsta lilla chans att träffa andra människors sinnen, så får det liksom räcka där. Jag klär mig sedermera dagligen i minst 8 olika konstruerade dofter. Mest dras jag till lukter som ska föreställa någon form av citrusfrukt, liksom lite friskt sådär.

Förra veckan hittade jag en notis i DN om Klädkedjan Zara som säljer parfym för bebisar. Vi människor är rätt rädda för att lukta... oss själva.

Industriellt

Facebook hjärta heteronormativt könsrollsstereotypt och oreflekterat dravel.

"Det finns ett rykte som går runt som säger att pojkar är starkare än flickor.. Oh! snälla, kan du bära en 4 kg bebis i magen i 9 månader? Kan du städa, laga mat och prata i telefon samtidigt? Kan du bränna din panna med locktången och inte klaga? Kan du gå hela dagen i klackar? Kan du gråta hela natten och… sedan vakna upp nästa morgon som om allt är okej? Kom ihåg killar, tjejerna är bara hjälplösa tills naglacket torkat :) sätt upp detta på din status om du är stolt över att vara tjej."


"Oavsett vad du ger en kvinna så kommer hon att ge dig något bättre tillbaka. Ger du henne en spermie, ger hon dig ett barn. Ger du henne ett recept, ger hon dig en måltid. Ger du henne ett hus, ger hon dig ett hem. Ger du henne ett leende så ger hon dig sitt hjärta. Hon multiplicerar och förstorar allt oavsett vad du än ger henne. Så om du ger henne skit kan du förvänta dig ett helvete tillbaka..."


"7 sekunder tar det för maten att passera magsäcken. Ett hårstrå kan bära ca 3 kg. En penis längd är 3 gånger längre än tummen. Lårbenet är hårt som betong. Kvinnans hjärta slår snabbare än en mans och hon blinkar dubbelt så ofta. 300 muskler går åt för att upprätthålla balansen när vi står. Kvinnor har läst hela denna text. Männen fortsätter stirra på sin tumme. Placera på din status om du log när du läste detta!"

Av två anledningar säger jag: Please stop it! 

1) För jag får skämsrysningar längs hela ryggraden, och det är obehagligt.


2) För att du som vidareför inlägg som dessa förringar både din egen och andras intelligens. För du känner (förhoppningsvis) män som är fantastiska och inte börjar dregla förvirrat så fort de får mer än en instruktion i taget eller som tror att manlighet är synonymt med penis funktion och storlek. Likaså känner du kvinnor som inte kommer som ett komplett paket med nagellack, locktång, klackskor och simultankapacitet. Kanske kanske kanske du till och med känner eller känner till någon som inte är heterosexuell eller som inte trivs med attribut som är stämplat som kvinnligt/manligt.  


PS. Och en sak till: När du känner en impuls att inleda en mening med "Är det inte typiskt män/kvinnor att..." stanna då upp för ett ögonblick, testa den tesen på de människor som du känner, och hittar du ett enda exempel på att tesen inte stämmer, strunta då i att vara bärare av detta individbegränsande synsätt. För det är så, att den person som du kommer på som inte passar in i den snäva, snäva mallen inte är ett undantag från regeln. Det är mallen det är fel på. 

Lady Dahmers Grundkurs i genusmedvetenhet

Lady Dahmer (ja, den människan ÄR värd att nämna om och om igen!) har tagit sig tid att skriva en bra och pedagogisk guide om socialisering av könsroller. Den är så bra och pedagogisk att jag bara förmedlar den vidare: Läs här!

Tillgång vs Efterfrågan? AKA Det ligger i generna...

(Hon: "Han leker bara med bilar." Han: "Det måste vara biologiskt.")

(Från boken Ge ditt barn 100 möjligheter i stället för 2.)

Jag kan inte släppa tanken på sambandet mellan storföretag och hur barn könas idag. Följande analys är baserad på besök på de vanligaste klädföretagen som även har barnkläder och leksaksaffärer.

Storföretagen vill att era söner ska uppfostras till tuffa makthavare genom att producera fräsiga t-shirts i tonerna blått/grått/svart och med tryck som säger just "Tuff", "Born to rule the world" och annat lika maffigt med fokus på prestation och attityd. Kläderna har oftast mycket god och rörlig passform så att pojkarna får fullt utrymme att ta plats och utveckla sin grovmotorik. Om vi tittar på leksaker så är en uppsjö av tuffa, häftiga saker att välja på: aktiongubbar (obs ej gummor eller djur, och de får ABSOLUT inte kallas för dockor), lego, tufft tufft lego. I mörka tuffa färger: båtar, olika flygskepp, etc. Bilar... motorer... saker som låter mycket... Och vapen. Vapen som nästan ser ut som riktiga, så att grabben kan få leka att han dödar djur och kolonialiserar indianer. Eller varför inte leka skolmassaker?

När det kommer till flickor ser det helt annorlunda ut. För flickor finns ett mycket stort utbud av rosa, lila, tyll, ryschpysch, glitter och paljetter. På de gulliga små t-shirtarna ska det stå just "Gullig", "Cute" eller liknande adjektiv som lockar till fokus på utseende. Kläderna har inte lika fri passform som pojkarnas, men det finns ju heller inte samma behov av att röra sig och leka, när ens syfte som individ mest går ut på att vara söt.
När vi kommer till leksaker ska det även där vara rosa, glitter och fluffighet. Gärna fluffiga söta djur, eftersom flickor är o m h ä n d e r t a g a n d e. Utbudet av dockor är mycket stort, och kläder till dessa dockorna ännu större. För då kan flickorna klä ut, klä om, klä av, klä på sina dockor hela dagarna. Det finns såklart lego till flickor med, men för att en som förälder inte ska bli förvirrad och råka ge fel lego till sin dotter, så är det färgat rosa och lila. Och innehåller djur. Gulliga mysiga djur.

Så kommer vi till den stora frågan, för att jag vet att väldigt många där ute sitter på det säkert mycket genomtänka och övertygande argumentet: "Det sitter i generna, pojkar gillar si och flickor gillar så!" Gener är ett sådant där diffust fenomen som liksom alltid går att luta sig tillbaka på för att frånta sig själv sitt eget ansvar och sin möjlighet att förändra. För hur ska vi kunna strida mot det som sitter i G E N E R N A? Det sitter ju liksom där det sitter. Men tänk om, bara lek med tanken att det kanske sitter i storföretagens behov av att sälja saker? Storföretagen har råd med mycket reklamplats och -tid. Om människan utsätts för upprepade bilder så är det svårt att stå emot, och till slut tror en kanske att tanken är ens egen... Och nu kanske det är läge att diskutera människans fria val...  Säger hon som har 17 randiga tröjor, när det råkar vara väldigt inne med randigt.

Om JAG som vuxen människa med livserfarenhet har så svårt att stå emot kommersen, hur är det då med alla 2-15åringar ute i landet... Och är det "folkets" efterfrågan som är så stark att storföretagen tänker att: Shit! Vi kommer att få en mobb efter oss om vi inte börjar producera rosa fluff riktat till flickor, och tuffa fräsiga saker med motorer på till pojkar. Skynda skynda! 

Eller kan det vara omvänt: Storföretagen minskar våra valmöjligheter genom att utsätta oss för upprepad reklam, begränsar tillgången - fast det känns kanske inte begränsande för att de tillverkar massor men av samma. Hur kläderna/prylarna sedan presenteras och organiseras i butikerna gör att en måste vara lite av en rebell för att våga säga till butikspersonalen att, jo jovisst är det en flicka, men nu tänker jag trotsa dig och inte ta rosa fluff, utan välja de här rymliga gröna plyschbyxorna i stället! Och sedan så står det pojkbyxor på kvittot så att en ska veta att en gjort något gränsöverskridande och egentligen lite fel.

Jojo... fritt val var det ja!

Nej, jag behöver verkligen inte fler randiga tröjor!

Antal randiga toppar: 17 st. (enbart i färgskalan rött/blått/svart/vitt)

Antal prickiga klänningar: 7 st. 

Antal kjolar av typ HM's alt Indiskas billiga basplagg i något mjukt material som går att matcha till vad som helst: 9 st. (varav 4 är svarta, två randiga)

Nu jävlar blir det pakt. F r o m 1a september är det konsumtionsstopp. 1 år. 

(Men då ger jag mig själv okej att fynda på loppisar. Det är ju som att gå på konstutställning och det är återvinning när det är som bäst.)