"Det är JAG som inte passar!"

Nemi: "Hittar du inget som passar?"
Cyan: "Det är JAG som inte passar!"

En soon-to-be-ex-shopoholic? (I wish)

Att ha samma summa på kontot i slutet av denna vecka, som i början av förra är en trevlig bieffekt av ickeöverflödskonsumtion...

Provokationer

Var går gränsen mellan att debattera, verka för att upplysa, framföra sin åsikt och bara raljera? Igår gick jag gick ute och påtade på min kolonilott och blev plötsligt rädd för att jag trampat folk på tårna när jag både på bloggen och på facebook barskt uttryckt min åsikt kring det där kedjebrevet som far runt en gång om året av/med/för kvinnor och som handlar om att man ska koda sin handväskas whereabouts, vilken färg på behån man har, hur länge man fixar sitt hår etc. En del av mig tycker att det är jätteroligt att diskutera, men en del av mig är så rädd, så rädd att någon ska känna sig stött. Samtidigt som jag blir alltmer provocerad av att så många människor utan att reflektera reproducerar de alltför snäva könsrollerna som råder i vårt samhälle, och jag tycker genuint att människor måste börja ifrågasätta mer och pröva andra vägar.

Transpersoner och tvångssterilisering

(Bild lånad från rfsl.se)

""Könsbyte" eller könskorrigering kallas den medicinska och juridiska process transsexuella går igenom för att ändra sitt kön. Könskorrigering innebär att en person ändrar sin kropp med hjälp av operationer, hormoner och röstträning så att den bättre stämmer överens med personens könsidentitet. 

Ordet "könsbyte" kan ibland vara missvisande eftersom en transsexuell person inte byter kön utan korrigerar kroppen och sitt juridiska kön till att stämma bättre överens med hur man känner sig." (www.transformering.se)

Operationer, hormoner och röstträning. Inga konstigheter där när det gäller att förändra sin kropp så att den bättre stämmer överens med ens sociala kön. Däremot så tillkommer några andra små moment för att en transperson juridiskt ska få kalla sig för det kön en korrigerat sig till: nämligen tvångssterilisering utan möjlighet att frysa in ägg eller spermier. Ägg/spermier som skulle kunna användas till att inseminera sin eventuella partner, och på det sättet ha samma möjligheter som resten av Sveriges befolkning med fysisk möjlighet, att skaffa biologiska barn (om en nu tycker att genetik är viktigt). 

Jag har inte riktigt fått svar på mina frågor kring om det finns någon rent fysisk faktor som påverkar välbefinnandet hos transpersonen om denne behåller sina fortplantningsorgan. Det skulle jag gärna vilja veta mer om. Men om det nu skulle vara så, så finns det ju ingen anledning till att en inte får frysa in ägg och spermier. 

Förutom tvångssteriliseringarna säger den snart 40 år gamla lagen att en måste vara ogift. Vilket i praktiken innebär att det krävs en skilsmässa för att få genomgå sin process. Logiken i detta?

Sammanfattning: Snipp snipp, klipp bort fortplantningsorganen. Och snipp snipp, klipp bort din fru/man så ska vi se att det går att knappa in det nya personnumret i datasystemet. Det blir så komplicerat annars i det byråkratiska systemet. 

Ack ljuva loppisfynd

Årets "Kom igen kvinnor"-skräll

Oh nej! Nu är det dags igen. Årets skräll: En märker det på plötsligt frekventa statusuppdateringar på facebook, dock enbart av kvinnor. Syftet ska föreställa vara för en god sak: Öka medvetenheten om bröstcancer. 


"Ok damer nu är det den tiden på året igen, till stöd för bröstcancer-medvetenhet! Vi kommer alla ihåg förra årets omgång skrivandes bh-färg som din status ?..... eller hur vi vill ha våra handväskor? Bra, i år är det något annorlunda.

Du måste skriva din skostorlek (bara siffror) följt av ordet "cm" och hur lång tid det tar att fixa ditt hår... Kom ihåg att förra året deltog så många människor att det hamnade på nyheterna, och den ständiga uppdateringen av statusen påminde alla varför vi gör det här och hjälpte till att öka medvetenheten! Tala inte om för någon man vad status betyder, låt dem gissa! Och vänligen kopiera och klistra in (i ett meddelande) detta till alla dina kvinnliga vänner så vi kan försöka göra större väsen av det här än förra året! Jag gjorde min del ... nu din tur! Gå på damer ... och låt oss få alla män gissa!!"


Följande ingredienser ska ingå:  En antydan om "Den kvinnliga mystiken" som förväntas göra män perplexa och därmed öka kvinnors attraktionskraft. Ingå ska även ett  "TYPISKT K V I N N L I G T FENOMEN" som ska väcka alla kvinnors kollektiva erfarenheter och därmed skapa gemenskap, exempelvis: "Var ställer en sin handväska, hur många papiljotter en behöver när en ska locka håret, eller hur höga är klackarna på ens klackskor?" Intriguing!  Genererar det ökad medvetenhet? Bringar det mer pengar till forskning? Bidrar det till en syn på att en kvinna är mer än sina attiraljer? Går fler kvinnor och undersöker sina bröst för att få tidig diagnos? Jag skulle inte tro det. Ilar skämsrysningarna tätt längs ryggraden? Javisst!

No more shopping...

Idag är första dagen på mitt överkonsumtionsfria år. Min hjärna försöker så klart motarbeta mig och komma på massor med saker som jag skulle vilja ha: Exempelvis en kamera av märket Leica som är alldeles väldans dyr, trots att jag har en systemkamera som jag fortfarande håller på att lära mig funktionerna på. Ett par röda byxor som jag plötsligt inte kan vara utan, trots att jag aldrig haft ett par sådana tidigare. Igår kände jag mig tvungen att köpa ett durkslag som i färgen matchade min bricka. Samtidigt så rotade jag runt lite extra i garderoben i morse och fann kläder med prislappen kvar. Helt oanvända. Så det ska nog gå bra det här. Jag undrar vad jag kommer att öppna upp för tankeutrymme, när jag låter den del av mig vila som tänker mycket på saker som går att köpa.

Så... vad innebär ingen överkonsumtion för mig? Ingen klädshopping. Inga prylar eller pinaler till hemmet, såvida inte något högst oumbärligt går sönder, som kylskåpet. Inga nya appar till mobilen. Inga svulstiga magasin som jag egentligen inte ens etiskt kan stå för att jag läser ibland. 

Att ta del av kulturutbud som film, litteratur, konstutställningar, museum är okej. (Dock inte köpa mer skönlitterära böcker förrän jag läst de olästa som står i bokhyllan. Vilket lär ta ett år.)

Och jag har okejat loppisar för mig själv. Åker i stort sett bara på somrarna och där får jag bara köpa sådant som är riktigt unikt, och som är så tjusigt, praktiskt och till överkomligt pris att det vore skam att lämna den till sitt öde.