söndag 16 oktober 2011

Gravid kvinna = feminin arketyp
Femininitet = Accesoarer, smink, hårlöshet

Babycenter har gjort en app som på många sätt är informativ och ger bra tips på vad en kan tänka på under graviditeten när det gäller allt från kost, till förlossningsställningar. Tyvärr så vägrar jag använda mig av den appen sedan jag upptäckte följande: 


Förbjudet att överträda din givna könsroll

En dag på jobbet klädde jag mig ganska avspänt i löst sittande chinos och linne, och hade håret uppnålat så att det såg ut som att jag var kortklippt. En av mina elever sa då till mig: "Ta inte illa upp, men du ser rätt gay ut idag. Du ser liksom lite ut som en kille." Jag blev lite full i skratt över elevens rättframhet, samtidigt ganska nöjd och glad över att få känna mig lite könsöverskridande i mitt uttryck, något jag så sällan lyckas med även om jag ibland önskar få göra det. Min kollega som stod bredvid och överhörde samtalet reagerade i stället med att bli lätt bestört och tydligt stressad över situationen, rädd att jag skulle känna mig kränkt. Kollegan försökte kompensera och skyla över det eleven sagt med att hen inte alls höll med och att jag visst var fin. Trots att jag inte alls uppfattade någon värdering i elevens uttalande, utan det jag hörde var ett rättframt konstaterande.

Själv tycker jag generellt att det är otroligt vackert, spännande och fascinerande med könsrollsöverskridande uttryck. Men jag märker att många människor blir stressade när någon är svår att bedöma. Det liksom är höjden av pinsamhet om en misslyckas med att könskategorisera människor, eller om någon påtalar att en person på något sätt frångår sin könsroll. Att säga till någon att hen har en egenskap eller ett uttryck som traditionellt tillhör det motsatta könet är detsamma som en förolämpning.


lördag 15 oktober 2011

Lite tankar om biologi

Jag har gått några gånger i en singelmammagrupp för att träffa personer i liknande situation. Gruppen bestod av en blandning av kvinnor som mer eller mindre "råkat" bli gravida på det gamla vanligaste sättet, och de som gjort som jag: genom assisterad insemination på klinik. Gemensamt hos samtliga var en längtan efter att få barn. En av kvinnorna hade inseminerats både med donerade ägg och spermier. Vid flera tillfällen sa hon lite urskuldande att hon inte var genetisk förälder till barnet i magen. Jag förstod först inte vad hon menade, och när insikten sedan slog mig så tyckte jag att det var så sorgligt. Att hetsen på genetiskt ursprung var så starkt förankrat i henne att hon inte kunde bortse från det, trots att hon rent biologiskt bär barnet i sin egen kropp och ingen annan kommer att kunna påstå att hon inte är barnets förälder.

Biologi kan endast vara viktigt hos heterosexuella par där båda har den fysiska förmågan att reproducera sig och är kompatibla med varandra. Alla som inte faller inom den kategorin måste ställas inför en omvärdering av vikten av biologi: homosexuella par, heterosexuella par där ena parten är transperson, heterosexuella par varav den ena parten (eller båda) av någon fysisk anledning inte har fungerande sädesceller, par som av olika anledningar väljer att adoptera, styvföräldrar som verkligen knyter an till sin partners barn, osv.

Jag är övertygad om att anknytning och föräldraskap handlar om fysisk och mental närvaro och närhet, inte biologi.

Gratisloppis som protest mot överkonsumtion

"Det är ett sätt att visa att man kan ge varandra saker, att man har saker man inte behöver och att platser kan göras väsentliga till någonting annat än konsumtion."

Medan jag tänker att jag ska sluta överkonsumera, så fort jag bara införskaffat det och det, och oj, jag kunde visst inte låta bli att köpa de där snygga kängorna först... och bara bara den där prylen/pinalen/grejen till min kommande bebis, så finns det människor där ute som bara gör. Läser i gårdagens DN om ett gäng aktivister som tagit initiativ till en gratisloppis i Hagsätra som en protest mot överkonsumtionen i vårt samhälle. Jag blir stolt och glad när jag hör sådant, och skäms lite för att jag vet att jag kan bättre...

Gröna villan i Örby

Besökte Gröna villan i Örby för någon vecka sedan. Gröna villan säljer begagnade kläder och saker för barn, och de har verkligen ALLT en kan tänkas behöva under barnets första 10 år: kläder för alla årstider, bärsjalar, leksaker, spjälsängar, skridskor, you name it.  Otroligt prydligt och kategoriserat så att en lätt hittar det en är ute efter. Det enda som är synd är att alla kläder är uppdelade både i flick- och pojkkläder och efter storlek. Det visade sig vara väldigt opraktiskt om en som jag vill besluta själv vad jag vill klä mitt barn i och inte låta butiken bestämma. Det innebar att jag först fick titta på exempelvis bodys vid pojkkläder stl 56-68, sedan gå till ett annat hörn för att titta på bodys vid flickkäder i samma storlek, och så vidare till de respektive större storlekarna för varje kön.

Så, plus för recykling till relativt bra priser, men minus för könsstereotyp uppdelning. 

söndag 9 oktober 2011

Det blev ett pinup-bord!

I rastlös väntan på att den där lilla människan i min mage ska komma ut så inleds härhemma diverse projekt. Mitt lite trista loppisbord som jag köpte för 40 kr för ett gäng år sedan fick ingå äktenskap med de utdragna sidorna från en gammal pinupkalender. Jag är väldigt förtjust i gamla pinupbilder. Det är något med estetiken men också det ironiska i dem. Hur som helst avvände jag decoupagelack och voíla! Ett nytt soffbord. Det blev lite bubbligt här och var, men det stör mig inte att det ser lite hemmagjort ut. Det var otroligt roligt att göra.

torsdag 6 oktober 2011

Fashion has no gender!

(lånad bild)


Mercedes: Is that a men's sweater?
Kurt: Fashion has no gender!

Jag ä l s k a r de könsrollsöverskridande rollkaraktärerna i Glee!!

Lite som porr...

Min ultimata avkoppling är att bläddra i inredningstidningar. Jag läser inte ett ord i dessa, utan bara ligger under filt och tittar på vackra ljuva föremål och trånar, gärna inmundigandes något mindre hälsosamt. (Om jag vill bli språkligt stimulerad läser jag en skönlitterär bok.) Nu har det dykt upp, kanske den bästa, inredningstidningen hittills på marknaden: Retro. Tror att den går under Hus och Hems regi. Helt nördigt kan den innehålla flera sidors reportage om pinnstolar, Ikeas lampor genom årtiondena etc. 

onsdag 5 oktober 2011

Efterlysning

Såg denna på tradera häromdagen. Mitt hjärta bultade, mina händer skakade, förälskelsen var total och mycket innerlig. Budade, men vann inte. Så nu efterlyser jag denna lampa, eller liknande. Jag B E H Ö V E R en citrongul 60-talslampa i mitt liv för att det ska bli komplett!!!


(Jag vet, det går verkligen skitdåligt med mitt konsumtionsstopp!)  

Jag: en groupie...

För en liten stund sedan kändisspotade jag bästa, coolaste, snygga Lady Dahmer på Coop. Vi står i samma kö och mitt hjärta dunkar lite lite snabbare. Står och velar om jag ska säga något, eller om jag skulle fortsätta försynt stå och skicka uppskattande blickar som hon förhoppningsvis skulle tolka som "Hej, jag tycker du har bra värderingar.". Men så mindes jag min pakt med mig själv att agera när jag reagerar, och att det inte bara ska innebära att skriva argmail när jag blir upprörd över något, utan även säga till personer när jag tycker att de gör något bra. Så jag vänder mig mot henne och säger "Med risk för att låta töntig, men jag måste bara säga att din blogg är fantastisk! Jag läser den nitiskt." Sen vände jag på klacken och gick jättesnabbt och mycket generad, men glad, därifrån.