Jag: en groupie...

För en liten stund sedan kändisspotade jag bästa, coolaste, snygga Lady Dahmer på Coop. Vi står i samma kö och mitt hjärta dunkar lite lite snabbare. Står och velar om jag ska säga något, eller om jag skulle fortsätta försynt stå och skicka uppskattande blickar som hon förhoppningsvis skulle tolka som "Hej, jag tycker du har bra värderingar.". Men så mindes jag min pakt med mig själv att agera när jag reagerar, och att det inte bara ska innebära att skriva argmail när jag blir upprörd över något, utan även säga till personer när jag tycker att de gör något bra. Så jag vänder mig mot henne och säger "Med risk för att låta töntig, men jag måste bara säga att din blogg är fantastisk! Jag läser den nitiskt." Sen vände jag på klacken och gick jättesnabbt och mycket generad, men glad, därifrån.