söndag 28 augusti 2011

Industriellt


Lite tankar om dofter...








Feromoner (från grekiskans pherein att bära eller transportera och hormon att stimulera) är enligt den första och mest accepterade definitionen substanser som sekreras ut av en individ och som tas upp av en annan individ från samma art, och där substansen ger upphov till en specifik reaktion.  (Wikipedia)
Min handtvål har en sorts doft. Min duschtvål en annan. Schampoot och balsamet som trots att de har samma märke på flaskan, står för den tredje och fjärde doften. Min ansiktstvål har en doft, men ansiktskrämen en annan, och hudkrämen till kroppen står för ännu en unik doft. Jag klär mig i kläder som har tvättats i ett parfymfritt tvättmedel, men mjukmedlet det är parfymerat eftersom det luktar så trevligt om de nytvättade kläderna av det. Jag har aktivt valt bort "ren" parfym av någon slags tanke att om mina feromoner ska ha den minsta lilla chans att träffa andra människors sinnen, så får det liksom räcka där. Jag klär mig sedermera dagligen i minst 8 olika konstruerade dofter. Mest dras jag till lukter som ska föreställa någon form av citrusfrukt, liksom lite friskt sådär.

Förra veckan hittade jag en notis i DN om Klädkedjan Zara som säljer parfym för bebisar. Vi människor är rätt rädda för att lukta... oss själva.

lördag 27 augusti 2011

Industriellt



Facebook hjärta heteronormativt könsrollsstereotypt och oreflekterat dravel.

"Det finns ett rykte som går runt som säger att pojkar är starkare än flickor.. Oh! snälla, kan du bära en 4 kg bebis i magen i 9 månader? Kan du städa, laga mat och prata i telefon samtidigt? Kan du bränna din panna med locktången och inte klaga? Kan du gå hela dagen i klackar? Kan du gråta hela natten och… sedan vakna upp nästa morgon som om allt är okej? Kom ihåg killar, tjejerna är bara hjälplösa tills naglacket torkat :) sätt upp detta på din status om du är stolt över att vara tjej."


"Oavsett vad du ger en kvinna så kommer hon att ge dig något bättre tillbaka. Ger du henne en spermie, ger hon dig ett barn. Ger du henne ett recept, ger hon dig en måltid. Ger du henne ett hus, ger hon dig ett hem. Ger du henne ett leende så ger hon dig sitt hjärta. Hon multiplicerar och förstorar allt oavsett vad du än ger henne. Så om du ger henne skit kan du förvänta dig ett helvete tillbaka..."


"7 sekunder tar det för maten att passera magsäcken. Ett hårstrå kan bära ca 3 kg. En penis längd är 3 gånger längre än tummen. Lårbenet är hårt som betong. Kvinnans hjärta slår snabbare än en mans och hon blinkar dubbelt så ofta. 300 muskler går åt för att upprätthålla balansen när vi står. Kvinnor har läst hela denna text. Männen fortsätter stirra på sin tumme. Placera på din status om du log när du läste detta!"


Av två anledningar säger jag: Please stop it! 

1) För jag får skämsrysningar längs hela ryggraden, och det är obehagligt.


2) För att du som vidareför inlägg som dessa förringar både din egen och andras intelligens. För du känner (förhoppningsvis) män som är fantastiska och inte börjar dregla förvirrat så fort de får mer än en instruktion i taget eller som tror att manlighet är synonymt med penis funktion och storlek. Likaså känner du kvinnor som inte kommer som ett komplett paket med nagellack, locktång, klackskor och simultankapacitet. Kanske kanske kanske du till och med känner eller känner till någon som inte är heterosexuell eller som inte trivs med attribut som är stämplat som kvinnligt/manligt.  


PS. Och en sak till: När du känner en impuls att inleda en mening med "Är det inte typiskt män/kvinnor att..." stanna då upp för ett ögonblick, testa den tesen på de människor som du känner, och hittar du ett enda exempel på att tesen inte stämmer, strunta då i att vara bärare av detta individbegränsande synsätt. För det är så, att den person som du kommer på som inte passar in i den snäva, snäva mallen inte är ett undantag från regeln. Det är mallen det är fel på. 

Lady Dahmers Grundkurs i genusmedvetenhet

Lady Dahmer (ja, den människan ÄR värd att nämna om och om igen!) har tagit sig tid att skriva en bra och pedagogisk guide om socialisering av könsroller. Den är så bra och pedagogisk att jag bara förmedlar den vidare: Läs här!

torsdag 25 augusti 2011

Tillgång vs Efterfrågan? AKA Det ligger i generna...

(Hon: "Han leker bara med bilar." Han: "Det måste vara biologiskt.")
(Från boken Ge ditt barn 100 möjligheter i stället för 2.)
Jag kan inte släppa tanken på sambandet mellan storföretag och hur barn könas idag. Följande analys är baserad på besök på de vanligaste klädföretagen som även har barnkläder och leksaksaffärer.

Storföretagen vill att era söner ska uppfostras till tuffa makthavare genom att producera fräsiga t-shirts i tonerna blått/grått/svart och med tryck som säger just "Tuff", "Born to rule the world" och annat lika maffigt med fokus på prestation och attityd. Kläderna har oftast mycket god och rörlig passform så att pojkarna får fullt utrymme att ta plats och utveckla sin grovmotorik. Om vi tittar på leksaker så är en uppsjö av tuffa, häftiga saker att välja på: aktiongubbar (obs ej gummor eller djur, och de får ABSOLUT inte kallas för dockor), lego, tufft tufft lego. I mörka tuffa färger: båtar, olika flygskepp, etc. Bilar... motorer... saker som låter mycket... Och vapen. Vapen som nästan ser ut som riktiga, så att grabben kan få leka att han dödar djur och kolonialiserar indianer. Eller varför inte leka skolmassaker?

När det kommer till flickor ser det helt annorlunda ut. För flickor finns ett mycket stort utbud av rosa, lila, tyll, ryschpysch, glitter och paljetter. På de gulliga små t-shirtarna ska det stå just "Gullig", "Cute" eller liknande adjektiv som lockar till fokus på utseende. Kläderna har inte lika fri passform som pojkarnas, men det finns ju heller inte samma behov av att röra sig och leka, när ens syfte som individ mest går ut på att vara söt.
När vi kommer till leksaker ska det även där vara rosa, glitter och fluffighet. Gärna fluffiga söta djur, eftersom flickor är o m h ä n d e r t a g a n d e. Utbudet av dockor är mycket stort, och kläder till dessa dockorna ännu större. För då kan flickorna klä ut, klä om, klä av, klä på sina dockor hela dagarna. Det finns såklart lego till flickor med, men för att en som förälder inte ska bli förvirrad och råka ge fel lego till sin dotter, så är det färgat rosa och lila. Och innehåller djur. Gulliga mysiga djur.

Så kommer vi till den stora frågan, för att jag vet att väldigt många där ute sitter på det säkert mycket genomtänka och övertygande argumentet: "Det sitter i generna, pojkar gillar si och flickor gillar så!" Gener är ett sådant där diffust fenomen som liksom alltid går att luta sig tillbaka på för att frånta sig själv sitt eget ansvar och sin möjlighet att förändra. För hur ska vi kunna strida mot det som sitter i G E N E R N A? Det sitter ju liksom där det sitter. Men tänk om, bara lek med tanken att det kanske sitter i storföretagens behov av att sälja saker? Storföretagen har råd med mycket reklamplats och -tid. Om människan utsätts för upprepade bilder så är det svårt att stå emot, och till slut tror en kanske att tanken är ens egen... Och nu kanske det är läge att diskutera människans fria val...  Säger hon som har 17 randiga tröjor, när det råkar vara väldigt inne med randigt.

Om JAG som vuxen människa med livserfarenhet har så svårt att stå emot kommersen, hur är det då med alla 2-15åringar ute i landet... Och är det "folkets" efterfrågan som är så stark att storföretagen tänker att: Shit! Vi kommer att få en mobb efter oss om vi inte börjar producera rosa fluff riktat till flickor, och tuffa fräsiga saker med motorer på till pojkar. Skynda skynda! 

Eller kan det vara omvänt: Storföretagen minskar våra valmöjligheter genom att utsätta oss för upprepad reklam, begränsar tillgången - fast det känns kanske inte begränsande för att de tillverkar massor men av samma. Hur kläderna/prylarna sedan presenteras och organiseras i butikerna gör att en måste vara lite av en rebell för att våga säga till butikspersonalen att, jo jovisst är det en flicka, men nu tänker jag trotsa dig och inte ta rosa fluff, utan välja de här rymliga gröna plyschbyxorna i stället! Och sedan så står det pojkbyxor på kvittot så att en ska veta att en gjort något gränsöverskridande och egentligen lite fel.

Jojo... fritt val var det ja!

Nej, jag behöver verkligen inte fler randiga tröjor!

Antal randiga toppar: 17 st. (enbart i färgskalan rött/blått/svart/vitt)
Antal prickiga klänningar: 7 st. 
Antal kjolar av typ HM's alt Indiskas billiga basplagg i något mjukt material som går att matcha till vad som helst: 9 st. (varav 4 är svarta, två randiga)

Nu jävlar blir det pakt. F r o m 1a september är det konsumtionsstopp. 1 år. 

(Men då ger jag mig själv okej att fynda på loppisar. Det är ju som att gå på konstutställning och det är återvinning när det är som bäst.) 


onsdag 24 augusti 2011

Lady Dahmer

Denna människa är inspirerande, utmanande och rätt så fantastisk faktiskt. Får jag lov att presentera: Lady Dahmer

Södermalm, Stockholm, en bit in på 2000-talet.

En av mina vänner har ett barn som är ca 8 månader gammal. Hon har tagit ett aktivt beslut att inte klä sitt barn i könsstereotypa kläder. Det innebär att en inte kan tolka barnets kön bara genom att titta på hen. Hen har färglada kläder med en funktion som passar alla barn helt enkelt. Detta är något som väcker stor förvirring vart hon än rör sig. Det som har varit mest förvånande att följa är att behovet av att köna barn existerar överallt. Även när min vän ska köpa saker till barnet som har en funktion som alla barn behöver. 
  • På apoteket för att införskaffa barnets allra första tandborste eftersom barnet fått sina första tänder. Ber personalen om hjälp för att välja rätt sort. Personalen frågar: "Är det en pojke eller en flicka?"
  • I barnklädesbutiken: Min vän frågar efter dreggellappar. Personalen frågar: "Är det en pojke eller flicka?" Min vän undrar för sig själv om pojkar och flickor dregglar på olika vis. 
  • I en butik: Behöver napp till mitt barn. Personalen undrar: "Är det en pojke eller flicka?"
Så desperat har behovet att köna barn, att separera och skapa skillnad mellan könen, blivit. Att barn ska få vara bara barn tycks alltmer avlägset. Är detta en ny våg? Vägra svara, för sjutton! Ifrågasätt varför butikspersonal ska veta vad era barn har för könsorgan.Varför låta människor som bara vill att ni ska konsumera minska er valmöjlighet som förälder? 

tisdag 23 augusti 2011

Konsumtionsångest

Jag håller på att förbereda mig för att gå in i en pakt med mig själv: att inte hänge mig åt överflödskonsumtion under en tidsperiod på minst 6 månader, kanske ett helt år. Jag kan tycka att det är lite hyckleri, eftersom jag konsumerat på tok för mycket senaste tiden, så det är inte mer än rätt. Jag känner mig inspirerad av  Hippiehäxan som införde köpstopp för sig själv under 2011. Nu pågår en inre monolog om vad som är okej att inhandla under mitt eget köpstopp. Min hjärna säger: "Åh, den där fina klänningen i den och den butiken, den kostar ju nästan ingenting" eller "Loppisar, loppisar måste vara okej?" men det är ju INTE så det fungerar...

måndag 22 augusti 2011

Prylgalen

Att botanisera på loppisar tillhör en av mina absoluta favoritsysselsättningar. När jag ser något fint och färgglatt har jag svårt att lämna det till sitt öde, och ett riktigt fynd kan få mig att känna mig lätt berusad. Dock har jag svårt att begränsa mig, och om jag inte håller tillbaka lite lite så skulle jag lätt kunna komma hem med tre olika serviser kaffekoppar, bara för att mönstren på dem är så fina att jag inte kan välja bort någon av dem. Det är dock en form av konsumtion som jag ändå kan stå för, utan att få konsumtionsångest.

söndag 21 augusti 2011

Kvinnorna "glöms" bort i historieböckerna

Delegationen för jämställdhet i skolan beslöt sig för att granska fyra olika läromedel i historia under Ann-Sofie Ohlanders och Ebba Witt-Brattströms regi. Föga förvånade fann de i dessa fyra läromedlen ett chockerande manligt övertag. I läromedlens register namnges sammanlagt 930 män och 62 kvinnor.  Om man räknar det sidoutrymme som historiens kvinnor får kommer artikelförfattarna fram till ca: 14 sidor av 350. Det känns ju rätt förlegat...


DN 2010-02-20)


Med det i åtanke gör det mig särskilt glad att bläddra i denna underbara. 40 historiska kvinnoporträtt - i serieform:

Vegetarisk kost + barn = känsligt ämne

Jag är vegetarian av främst etiska själ, men även för att jag fysiskt mår bättre av den kosten. Jag ska ha barn och det är självklart för mig att mitt barn kommer att få leva den livsstilen tills hen är stor nog att fatta ett aktivt eget beslut. Mitt barn ska själv få välja om hen vill ta del av köttindustrin. Då kött är rådande norm i samhället så väcker detta än idag, 2011, upprörda känslor hos köttätare som tycker att vi som "tvingar" våra barn att leva på vegetarisk kost, det är liksom lite plågeri och kan jämföras med religiös fanatism och barnaga. Då är det tryggt att se mina vänners kloka, fina, friska och energiska barn som är uppväxta på välgjord och varierande vegetarisk kost. De är fullt medvetna om vad all mat kommer ifrån, och väljer 3 och 6 år gamla än så länge AKTIVT bort kött.

Passar på att göra lite reklam för min vän Fridas fantastiska blogg Vegofamiljen som kom 2a i tävlingen "Sveriges gröna bloggar' och var 'En av årets 15 gröna inspiratörer' år 2010 och som handlar just om vegetarisk kost till både vuxna och barn.

Jag talar fort

När jag är i affekt eller mycket engagerad i något så har jag en tendens att prata fort. Det är jag medveten om. Jag kan till och med vara ganska osammanhängande och ha svårt att finna orden, men då handlar det om ett ämne som jag är personligt starkt berörd av. Dock tror jag inte att det är så illa att jag är fullkomligt obegriplig eftersom jag alltid annars upplever att jag gör mig förstådd. Det finns en man i min bekantskapskrets som när jag talar engagerat om något ofta avbryter mig. Det gör han dock bara när det är andra närvarande som lyssnar. Då avbryter han mig mitt i mitt i en mening, vänder sig till den/de andra och säger något i stil med: "hon är väldigt bra på att prata snabbt den här." Jag kommer alltid av mig, känner mig lite generad, även en diffus känsla av att vara kränkt infaller sig. Jag försöker anpassa mig och tala långsammare, men har tappat det brinnande i mitt berättande.


Det slog mig häromdagen vid det senaste tillfället det skedde att det är ett riktigt effektivt sätt att visa att han inte tar det jag säger på allvar.

fredag 19 augusti 2011

En mycket viktig bok

En mycket viktig bok har skrivits av briljanta Eddie Summanen. En bok riktad till små barn, men som ger en mer komplett bild av familjebildning än de flesta biologiböcker riktade till gymnasieungdomar och böcker om hur barn blir till. 


Beskrivning:
Var kommer bebisar ifrån? Hur vet man vilka som är ens familj? Och hur blev jag själv till? 

Familjer kan se ut nästan hur som helst och barn kan bli till på många olika sätt. Familjeboken handlar om alla former av familjebildningar och vidgar begreppet familj. Boken tar bland annat upp hur ett barn blir till, insemination, sex, adoption, konstgjord befruktning samt heterosexuella, homosexuella och ensamstående föräldrar.

En bok att läsa tillsammans med barn eller att låta lite större barn läsa själv. Boken öppnar upp för samtal och reflektion tillsammans med barn kring temat familj.
(Adlibris beskrivning)

Socialiseringsprocessen

den process genom vilken barn och vuxna lära av andra.
- processen att ärva normer , seder och ideologier .
- "en viktig del av socialisering är inlärning av kulturellt definierade könsroller" ... "Familjen är förvisso viktigt att stärka könsroller , men det är även vänner, skola, arbete och massmedia. Könsroller förstärks genom otaliga subtila och inte så subtila sätt." (Henslin (1999:76)
(Källa: Wikipedia eng.översättn)

För något år sedan befann jag mig på en restaurang med en grupp människor, varav hälften var barn. De flesta som var där var ytligt bekanta så jag fann mig själv, ganska omtumlad av den stimmiga miljön, sitta  tyst betraktande allt som skedde kring mig. Det jag såg har för mig blivit en symbol för socialiseringsprocessen: när vuxnas mer eller mindre subtila (och säkert omedvetna) förväntningar på barn påverkar hur barnen relaterar till varandra.  



Aktörer (barn)
A: Pojke ca 1 år. (Inte ännu verbalt språkande)
B: Pojke ca 4 år (upplevdes yngre än sin förväntade ålder)
C: Flicka ca 3-4 år
Syskonpar:
D: Flicka ca 3 år
E: Pojke ca 5 år


Scen 1: När barnen valde själva
I begynnelsen av kvällen leker A och B glatt med de leksaker som A har omkring sig, skrattar och kommunicerar på ordlöst vis. Båda är synbart mycket tillfreds med varandras sällskap.
C sitter tillsammans med sin förälder. Leker inte.
D och E, syskonparet, leker ganska vilt, skrattar, busar.


Scen 2: När de vuxna valde
Förälder till B verkade inte nöjd med att han lekte med en bebis, och började uppmuntra honom till att leka med E. Förälder till D och E verkade inte nöjd med att syskonparet var så stojiga, började uppmuntra E till att leka med B, och lite lugnare. Nu leker de båda, enligt "fysisk" ålder jämlika, pojkarna med varandra. D är ensam kvar, sitter tyst och allvarlig på sin stol. Efter en stund har de båda flickorna C och D hittat varandra (med de vuxnas hjälp) och inleder lek. 1åringen leker med ingen, men får uppmärksamhet av sina föräldrar.


Volià! Socialiseringsprocess!

torsdag 11 augusti 2011

Ett av världens mest jämställda länder?

Min farmor, 75 år gammal och uppvuxen på finska landsbygden, har precis upptäckt att det finns stora orättvisor i vårt samhälle: "Jag läste i tidningen att v a n l i g a par får betala 300 kr för att få inseminera, medan lesbo (hon försöker...) kan få betala upp till 12 000 för samma hjälp. Det är orättvist i lagen." (sagt med påtaglig finsk brytning) Ja, så är det farmor. Lesbiska måste också (närstående)adoptera sina egna barn (bra artikel i DN förra veckan, som tyvärr inte ligger på nätet) om de inseminerar i t ex Danmark. 


Aftonbladet har en artikel som gäller samma fråga.
Likaså Ottar

lördag 6 augusti 2011

Korrespondans "Nytänk i barnkollektionen"



(Bilder lånade från www.cutiekidsclothing.com)
Från: C
Datum: 16 december 2010 12:38
Ämne: Nytänk i barnkollektionen
Till: Fyra olika framträdande barnklädeskedjor


Hej!
Som så många andra så reagerar jag på att småbarnskollektionerna av kläder är så könsstereotypa i färg och form. Ofta hör jag hur vänner och bekanta blir frustrerade när de går in i er butik (och andra barnklädesbutiker) och de måste definiera vilket kön de vill köpa kläder till när de söker råd hos en av expediterna. Små barn ser ju i stort sett likadana ut i kropparna, så det finns ju inget syfte med att välja barnkläder utifrån kön på barnet. Att behöva välja mellan rosa och blått, spets eller neutralt, är ju dessutom väldigt ålderdomligt. 

I min framtidsvision och drömvärld skulle jag kunna gå in i en barnklädesbutik och finna alla bodys är på ett och samma ställe, alla byxor på ett och samma ställe etc. Att kläderna är sorterade efter typ av plagg och funktion i stället för typ av kön det förväntas passa på, så att konsumenterna själva får avgöra vad de vill inhandla utan att behöva formas av samhällets stereotypa syn på kön eller expediternas brist på genusmedvetande. Dessutom skulle det vara mycket praktiskt att hitta alla bodys på ett och samma ställe. Det skulle även estetiskt se väldigt tilltalande ut att se bodys i regnbågens alla färger och med alla tänkbara mönster. 
Låt barn få vara barn helt enkelt!



/C


Fick artiga svar från samtliga kedjor (tyvärr har jag råkat radera dem), de framhöll vänligt men bestämt att folk önskar ha könsuppdelade barnkläder, men hänvisade även mycket hjälpsamt till den och den unisexkollektionen. 



Korrespondans DN

Från: C
Datum: 16 december 2010 11:21
Ämne: Ang. Insidans serie om insemination och donatorer
Till: insidan@dn.se


Hej!
Jag har följt Insidan intensivt när ni har haft temat kring insemination och donatorer. Jag är mycket besviket över att fokuset blivit blivit enbart heteronormativt. När det gäller ensamstående kvinnor och människor inom HBTQ-världen så är läget högst aktuellt och prekärt. Ensamstående kvinnor som önskar insemineras för att skaffa barn har inte den möjligheten i Sverige utan måste vända sig till exempelvis Danmark. Två lesbiska kvinnor som är ett par får inseminera i Sverige, men då heterosexualitet är normen får enbart den ena kvinnan bli gravid, trots att det skulle vara möjligt för båda att exempelvis använda samma donator bli gravida, och därmed få föda genetiska halvsyskon. Vad jag förstår så är det heller inte helt självklart att få skaffa mer en ett barn i Sverige på detta sätt. Därför väljer många lesbiska par att söka sig till klinik i Danmark. Följden där blir att när ett barn föds, räknas bara den biologiska mamman som juridisk förälder. Det händer att den födande föräldern "ångrar" sig och inte låter den andra föräldern närståendeadoptera och blir fråntagen det föräldraskap som denne har förberett sig på. 

I Sverige är synen på biologi stark, och dagligen kränks folk inom hbtq-världen i Sverige, i Stockholm, år 2010, på grund av detta. Ett par som består av två lesbiska, alternativt en kvinna och en transman måste genomgå samma behandling inför insemination i Sverige som ett heterosexuellt par, inklusive tester och allt, vilket är fullkomligt orimligt eftersom den ena parten uppenbarligen inte kan göra den andra gravid genom samlag. 

Ni har i er reportageserie belyst synen på biologi och den skara heterosexuella som inseminerar för att skaffa barn och har svårigheter att berätta för sitt barn att pappan som är närvarande och uppfostrar inte har en biologisk koppling till barnet. Om man pratar med människor inom HBTQ-världen som skaffar barn, kan man få en annan bild kring biologi och föräldraskap. (En mycket viktig bok har skrivits av Eddie Summanen, den heter "Familjeboken".) Det blir naturligt att berätta för ett barn att det den ena föräldern inte är biologiskt förälder i ett lesbiskt förhållande, likväl som det är det för "vita" heterosexuella par som adopterar ett barn med annat etiskt ursprung.

I Sverige finns det fortfarande tvångssterilisering, för att transpersoner inte ska på något vis kunna fortplanta sig. Trots att det skulle vara möjligt att frysa in ägg från en transman och placera i hans flickväns kropp. Ponera att flickvännen inte har möjlighet att producera egna fungerande ägg för att bli gravid, då är det kört för detta par att skaffa barn på det viset. För i Sverige får man lagligt inte bli gravid genom två donerade könsceller, dvs. både få spermier och ägg. 

Lagstiftningen i Sverige ligger efter, och detta behövs lyftas. TV4 hade en reportageserie kring detta för ett par år sedan, men sedan dess har det varit tyst i debatten, trots att inget har förändrats. Ofta möter jag människor som känner stor frustration och maktlöshet över detta. 

Ett tips och en vädjan till er på DN är att undersöka detta och upplysa kring detta, och inte enbart förstärka heteronormen och den biologistiska synen som vi har i vårt "öppna" samhälle.

Ett tips är att ringa och höra sig för med RFSL och Mama Mia Söder och undersöka detta vidare. 

Hälsningar C


Inget svar. 

Korrespondans Yasuragi

Skickat: den 8 augusti 2010 22:43Till: privat@yasuragi.se
Ämne: Ang: Segregerande formulering

Hej!
Med detta mail vill jag göra er medvetna så att ni kan göra ett aktivt val i hur ni formulerar er i beskrivningen av de olika behandlingarna som ni erbjuder. Exempelvis skriver ni i beskrivningen av en behandling: "En chans för blivande föräldrar att tillsammans koppla av och förbereda sig inför bebisens nedkomst. Den blivande mamman får njuta av den närande, spänstgivande kroppsbehandlingen Haha medan pappan får tillfälle att ladda energidepåerna med kroppsbehandlingen Ki. I båda behandlingar ingår peeling, massage och lyxig kroppsinpackning."

Genom att bara byta ut ordet pappa mot partner så kommer ni signalera att ni välkomnar alla människor som besökare på yasuragi, som till exempel två kvinnor som skaffar barn ihop, som det är möjligt att göra nu på 2000-talet. 

MvH C

Svar från Yasuragi

Den 9 augusti 2010 11:00 skrev E
C
Tack för ditt mail och dina synpunkter. Din synpunkt är högst relevant och jag ska ta till mig detta och ändra formuleringen till nästa tryck av broschyren. Det var aldrig ämnat att vara diskriminerande på något sätt.
Varma hälsningar E 

Agera när jag reagerar

Jag gick allt som oftast och var upprörd över små och stora samhälleliga fenomen, muttrade, surade, fastnade i tankespinn, men insåg att jag inte gjorde något för att förändra. För något år sedan gav jag mig själv ett löfte att agera när jag reagerar. På det sättet blev det lättare för mig att släppa frustrationen i stället för att gå runt som en arg bitter tant utan att bidra till en positiv förändring. Det är inte mycket, jag önskar göra mer och större, men det är åtminstone en början.

"Ge regnbågsbarnen samma rättigheter!"

Med en känsla av skam medger jag att jag idag lade ner tidningen Mama i kundkorgen i mataffären. Det finns ytterst få magasin som jag känner att jag kan köpa med gott samvete, eftersom de oftast är mycket normativa och bidrar till att bibehålla och förstärka könsstereotyper. Tidningen Mama riktar sig till heterosexuella gravida kvinnor som lever i tvåsamhet med en man. Så hur nu denna tidning hamnade i min kundkorg... Ja, hur som... I just denna upplaga (nr 9 juli 2011) finns det dock en mycket viktig artikel. Nästan längst bak i tidningen, inklämd mellan två annonssidor hittas ensides gästkrönika vars rubrik lyder "Ge regnbågsbarnen samma rättigheter". Den tar upp ett allvarligt, men i stort sett osynligt, problem i Sverige idag. Nämligen följande: Två kvinnor som väljer att skaffa barn tillsammans med hjälp av insemination i Danmark är inte skyddade enligt svensk lag, oavsett och de är gifta eller ej. Betänk att spontangraviditet inte sker i lesbiska relationer, utan det krävs alltid en längre beslutsprocess där bägge parter måste stå för beslutet. 

Trots att de lever i en tvåsam relation, har beslutat, planerat, ekonomiskt bekostat och genomgått en graviditet ihop är inte båda föräldrarna juridiska föräldrar. För att båda föräldrarna ska bli juridiska föräldrar och få samma rättigheter och skyldigheter i sitt föräldraskap måste det till en närståendeadoption som inte kan träda i kraft förrän barnet är ute och faderskapsutredning utförd och klar. Det innebär att det sker att ena partern backar ur. Dvs den partnern som inte är den som bär barnet i sitt kropp kan ångra sig efter att barnet blivit till och rentav fött, och varken barnet eller den föräldern som burit barnet kan göra något. Det kan också ske att den gravida föräldern ångrar sig, och vill ha alla rättigheter själv, vilket leder till att den andre blir ifråntaen sitt barn och sitt föräldrarskap, utan att kunna göra något åt det. 

Min bibel

Ge ditt barn 100 möjligheter i stället för 2. Om genusfällor och genuskrux i vardagen. Detta är min bibel när jag bemöter barn och ungdomar i min vardag, både privat och i min roll som pedagog. Boken innehåller massor med konkreta tips om en vill ge barn "fler möjligheter i en könsstereotyp vardag."

www.olika.nu

Tröttsamma stereotyper

Ibland blir jag trött ända in i själen. Som när jag besökte Visby förra sommaren och råkade passera ett stånd där allehanda ting fanns till försäljning, bland annat t-shirtar med ovanstående motiv. Min goda vän V som stod bredvid och betraktade fenomenet suckade trött och undrade vad en kunde göra när en såg sådant. Jag proklamerade med hög röst att "En behöver inte göra så mycket för om en person av det manliga släktet (jag förutsätter faktiskt att denna t-shirt FÖRMODAS uppskattas av heteronormativa män) väljer att bära en sådan så vet en att han är urbota dum och behöver sedermera inte ge honom vidare uppmärksamhet. Det talar för sig själv och kan ses som en varning." Jag hinner knappt avsluta meningen innan en ung person av manligt kön stiger fram mot t-shirtarna (utan att ha hört mina ord) med sin flickvän, och skrockar "höhöhö, roligt", flickvännen småler besvärat men säger inget mer. Jag vänder mig till V och ler förnöjt. Jag kan dock inte låta bli att undra varför det där anses vara roligt. En vän gifte sig för ett tag sedan med sin flickvän sedan många år tillbaka, de har ett par barn tillsammans. Jag kan inte annat än förmoda att det här var en akt av ömsesidig kärlek, men likväl var han tvungen att fälla kommentaren "Så nu är man fast, med boja och allt". Ack så tröttsamt...

En gravid persons betraktelse...

Aldrig släpper folk på konventionerna såsom i bemötandet av en gravid kvinna. Ingenstans går att undfly detta. Såväl vänner som främlingar tar sig ton så fort de hamnar i språkande med någon i havande tillstånd. 

- Gissa könsorganet! är en omåttligt populär sedvänja som hör till om den blivande föräldern inte redan tagit reda på detta spännande fakta. Huruvida leken även lämnar utrymme för den kommande individens sociala kön lämnas osagt (men jag skulle gissa att med snopp-snippajakten följer en, enligt vårt samhälles rådande normer, socialt accepterad tillhörande könsrollskostym.)

- Att oblygt kommentera den gravidas ökade omfång är en annan populär tradition. Gärna i kombination med onomatopoetiskt läte. 

- Att känna och klämma på den gravida, då en som gravid är något av allmänt gods. (Detta stör mig än så länge inte så mycket. Det kan dock ha att göra med att jag skaffar barn på egen hand, och därmed är fysisk kontakt för tillfället obefintlig. Så jag får väl kalla det "ömsesidigt" utnyttjande av oxytocin.)


Mycket kan jag leva med, men könshetsen kring mitt ofödda barn gör mig allt mer frustrerad för varje dag som går. Att mitt barn i första hand är en produkt av sitt könsorgan och inte en individ får det att puttra i mig av indignation. Ändå sedan embryostadiet har folk uttalat sina förutsägelser och önskningar kring mitt ofödda barns biologiska könstillhörighet. Jag har vridit och vänt på fenomenet. Om gissningarna endast handlar om vilket könsorgan barnet har, så känns "leken" plötsligt ganska... absurd. Men om det handlar om hela det snäva förväntade könsrollspaketet som följer med när en vet vad det är för kön, så är det i bästa fall begränsande. Oavsett mitt barns biologiska kön, så önskar jag, kräver jag, att att hen får ett förbehållslöst bemötande som individ, utrymme att utforska och pröva sitt sociala kön, precis som när jag lär känna en ny "vuxen" person, där nyfikenhet får råda i upptäckandet av denne persons egenskaper, känsloliv, kunskaper, åsikter och förmågor. 

Civilisation

"All civilisation bygger på sublimering. All civilisation bygger på pengar. All civilisation bygger på hetrosexuella neuroser. [...] All civilisation bygger på upprepning. All civilisation bygger på pengar, maskulinitet, vapen. All civilisation bygger på föregående civilisationers misstag. (Stridsberg.S Drömfakulteten s.291)