En dag på jobbet klädde jag mig ganska avspänt i löst sittande chinos och linne, och hade håret uppnålat så att det såg ut som att jag var kortklippt. En av mina elever sa då till mig:
"Ta inte illa upp, men du ser rätt gay ut idag. Du ser liksom lite ut som en kille." Jag blev lite full i skratt över elevens rättframhet, samtidigt ganska nöjd och glad över att få känna mig lite könsöverskridande i mitt uttryck, något jag så sällan lyckas med även om jag ibland önskar få göra det. Min kollega som stod bredvid och överhörde samtalet reagerade i stället med att bli lätt bestört och tydligt stressad över situationen, rädd att jag skulle känna mig kränkt. Kollegan försökte kompensera och skyla över det eleven sagt med att hen inte alls höll med och att jag visst var fin. Trots att jag inte alls uppfattade någon värdering i elevens uttalande, utan det jag hörde var ett rättframt konstaterande.
Själv tycker jag generellt att det är otroligt vackert, spännande och fascinerande med könsrollsöverskridande uttryck. Men jag märker att många människor blir stressade när någon är svår att bedöma. Det liksom är höjden av pinsamhet om en misslyckas med att könskategorisera människor, eller om någon påtalar att en person på något sätt frångår sin könsroll. Att säga till någon att hen har en egenskap eller ett uttryck som traditionellt tillhör det motsatta könet är detsamma som en förolämpning.
Hej!
SvaraRaderaJag måste börja med säga att de här bloggen är smått fantastisk. Nu var det ju länge sedan du skrev, men jag har gått tillbaka och läst dina gamla, välformulerade och smarta inlägg. Det är befriande att hitta personer som har åsikter som stämmer så bra överens med mina, för en gång skull.
Och angående just get här inlägget håller jag verkligen med. Ibland när ser jag en kille som ser lite ut som en tjej, eller en tjej som ser ut som en kille, tänker jag att jag skulle vilja säga det till henom, för att jag tycker att det är fint. Men samtidigt förstår jag att det är stor risk att hen skulle ta illa upp, ja, att hen skulle ta det som en förlämpning. Fast det inte alls var meningen att vara det, snarare tvärtom. Själv skulle jag bara bli glad om någon sa att jag såg ut som en kille.
//Anna