söndag 16 oktober 2011

Gravid kvinna = feminin arketyp
Femininitet = Accesoarer, smink, hårlöshet

Babycenter har gjort en app som på många sätt är informativ och ger bra tips på vad en kan tänka på under graviditeten när det gäller allt från kost, till förlossningsställningar. Tyvärr så vägrar jag använda mig av den appen sedan jag upptäckte följande: 


Förbjudet att överträda din givna könsroll

En dag på jobbet klädde jag mig ganska avspänt i löst sittande chinos och linne, och hade håret uppnålat så att det såg ut som att jag var kortklippt. En av mina elever sa då till mig: "Ta inte illa upp, men du ser rätt gay ut idag. Du ser liksom lite ut som en kille." Jag blev lite full i skratt över elevens rättframhet, samtidigt ganska nöjd och glad över att få känna mig lite könsöverskridande i mitt uttryck, något jag så sällan lyckas med även om jag ibland önskar få göra det. Min kollega som stod bredvid och överhörde samtalet reagerade i stället med att bli lätt bestört och tydligt stressad över situationen, rädd att jag skulle känna mig kränkt. Kollegan försökte kompensera och skyla över det eleven sagt med att hen inte alls höll med och att jag visst var fin. Trots att jag inte alls uppfattade någon värdering i elevens uttalande, utan det jag hörde var ett rättframt konstaterande.

Själv tycker jag generellt att det är otroligt vackert, spännande och fascinerande med könsrollsöverskridande uttryck. Men jag märker att många människor blir stressade när någon är svår att bedöma. Det liksom är höjden av pinsamhet om en misslyckas med att könskategorisera människor, eller om någon påtalar att en person på något sätt frångår sin könsroll. Att säga till någon att hen har en egenskap eller ett uttryck som traditionellt tillhör det motsatta könet är detsamma som en förolämpning.


lördag 15 oktober 2011

Lite tankar om biologi

Jag har gått några gånger i en singelmammagrupp för att träffa personer i liknande situation. Gruppen bestod av en blandning av kvinnor som mer eller mindre "råkat" bli gravida på det gamla vanligaste sättet, och de som gjort som jag: genom assisterad insemination på klinik. Gemensamt hos samtliga var en längtan efter att få barn. En av kvinnorna hade inseminerats både med donerade ägg och spermier. Vid flera tillfällen sa hon lite urskuldande att hon inte var genetisk förälder till barnet i magen. Jag förstod först inte vad hon menade, och när insikten sedan slog mig så tyckte jag att det var så sorgligt. Att hetsen på genetiskt ursprung var så starkt förankrat i henne att hon inte kunde bortse från det, trots att hon rent biologiskt bär barnet i sin egen kropp och ingen annan kommer att kunna påstå att hon inte är barnets förälder.

Biologi kan endast vara viktigt hos heterosexuella par där båda har den fysiska förmågan att reproducera sig och är kompatibla med varandra. Alla som inte faller inom den kategorin måste ställas inför en omvärdering av vikten av biologi: homosexuella par, heterosexuella par där ena parten är transperson, heterosexuella par varav den ena parten (eller båda) av någon fysisk anledning inte har fungerande sädesceller, par som av olika anledningar väljer att adoptera, styvföräldrar som verkligen knyter an till sin partners barn, osv.

Jag är övertygad om att anknytning och föräldraskap handlar om fysisk och mental närvaro och närhet, inte biologi.

Gratisloppis som protest mot överkonsumtion

"Det är ett sätt att visa att man kan ge varandra saker, att man har saker man inte behöver och att platser kan göras väsentliga till någonting annat än konsumtion."

Medan jag tänker att jag ska sluta överkonsumera, så fort jag bara införskaffat det och det, och oj, jag kunde visst inte låta bli att köpa de där snygga kängorna först... och bara bara den där prylen/pinalen/grejen till min kommande bebis, så finns det människor där ute som bara gör. Läser i gårdagens DN om ett gäng aktivister som tagit initiativ till en gratisloppis i Hagsätra som en protest mot överkonsumtionen i vårt samhälle. Jag blir stolt och glad när jag hör sådant, och skäms lite för att jag vet att jag kan bättre...

Gröna villan i Örby

Besökte Gröna villan i Örby för någon vecka sedan. Gröna villan säljer begagnade kläder och saker för barn, och de har verkligen ALLT en kan tänkas behöva under barnets första 10 år: kläder för alla årstider, bärsjalar, leksaker, spjälsängar, skridskor, you name it.  Otroligt prydligt och kategoriserat så att en lätt hittar det en är ute efter. Det enda som är synd är att alla kläder är uppdelade både i flick- och pojkkläder och efter storlek. Det visade sig vara väldigt opraktiskt om en som jag vill besluta själv vad jag vill klä mitt barn i och inte låta butiken bestämma. Det innebar att jag först fick titta på exempelvis bodys vid pojkkläder stl 56-68, sedan gå till ett annat hörn för att titta på bodys vid flickkäder i samma storlek, och så vidare till de respektive större storlekarna för varje kön.

Så, plus för recykling till relativt bra priser, men minus för könsstereotyp uppdelning. 

söndag 9 oktober 2011

Det blev ett pinup-bord!

I rastlös väntan på att den där lilla människan i min mage ska komma ut så inleds härhemma diverse projekt. Mitt lite trista loppisbord som jag köpte för 40 kr för ett gäng år sedan fick ingå äktenskap med de utdragna sidorna från en gammal pinupkalender. Jag är väldigt förtjust i gamla pinupbilder. Det är något med estetiken men också det ironiska i dem. Hur som helst avvände jag decoupagelack och voíla! Ett nytt soffbord. Det blev lite bubbligt här och var, men det stör mig inte att det ser lite hemmagjort ut. Det var otroligt roligt att göra.

torsdag 6 oktober 2011

Fashion has no gender!

(lånad bild)


Mercedes: Is that a men's sweater?
Kurt: Fashion has no gender!

Jag ä l s k a r de könsrollsöverskridande rollkaraktärerna i Glee!!

Lite som porr...

Min ultimata avkoppling är att bläddra i inredningstidningar. Jag läser inte ett ord i dessa, utan bara ligger under filt och tittar på vackra ljuva föremål och trånar, gärna inmundigandes något mindre hälsosamt. (Om jag vill bli språkligt stimulerad läser jag en skönlitterär bok.) Nu har det dykt upp, kanske den bästa, inredningstidningen hittills på marknaden: Retro. Tror att den går under Hus och Hems regi. Helt nördigt kan den innehålla flera sidors reportage om pinnstolar, Ikeas lampor genom årtiondena etc. 

onsdag 5 oktober 2011

Efterlysning

Såg denna på tradera häromdagen. Mitt hjärta bultade, mina händer skakade, förälskelsen var total och mycket innerlig. Budade, men vann inte. Så nu efterlyser jag denna lampa, eller liknande. Jag B E H Ö V E R en citrongul 60-talslampa i mitt liv för att det ska bli komplett!!!


(Jag vet, det går verkligen skitdåligt med mitt konsumtionsstopp!)  

Jag: en groupie...

För en liten stund sedan kändisspotade jag bästa, coolaste, snygga Lady Dahmer på Coop. Vi står i samma kö och mitt hjärta dunkar lite lite snabbare. Står och velar om jag ska säga något, eller om jag skulle fortsätta försynt stå och skicka uppskattande blickar som hon förhoppningsvis skulle tolka som "Hej, jag tycker du har bra värderingar.". Men så mindes jag min pakt med mig själv att agera när jag reagerar, och att det inte bara ska innebära att skriva argmail när jag blir upprörd över något, utan även säga till personer när jag tycker att de gör något bra. Så jag vänder mig mot henne och säger "Med risk för att låta töntig, men jag måste bara säga att din blogg är fantastisk! Jag läser den nitiskt." Sen vände jag på klacken och gick jättesnabbt och mycket generad, men glad, därifrån.

torsdag 29 september 2011

Femism for dummies

Jag har lite dålig koll på vad som skiljer de olika feministiska inriktningarna åt, så ägnar detta inlägg åt att kortfattat försöka klargöra skillnaderna. 

Särartsfeminism
Män och kvinnor är av naturen olika och därför har vi olika behov, egenskaper och roller i samhället. Alltså män är biologiskt mer lämpade att göra vissa sysslor och yrken och kvinnor andra. Det viktigaste är att män och kvinnor och deras sysslor värderas lika. 

Likhetsfeminism
Könsroller är i första hand socialt konstruerade, inte biologiska, och därmed kulturberoende. Tanken med likhetsfeminismen är just att människor inte ska begränsas av sin könstillhörighet. 

Anarkafeminism
Det hierarktiska patriarkatet vi lever i är det grundläggande problemet i samhället. Syftet är inte att kvinnan ska ta över eller dela makten med männen utan strävan ligger i att avskaffa makten. Det är varje människas ansvar att själv ta avstånd från könsmaktsordningen.

Liberalfeminism
Jämställdhet ska ske genom lagar och sociala reformer inom det rådande systemet. Anledningen till kvinnans underordning är främst att kvinnor inte har tillgång till det offentliga rummet och den politiska sfären i samma utsträckning som män. Liberalfeminismen tror på utbildning, uppfostran och ändrade attityder för att upphäva kvinnans underordning.

Socialistisk feminism
Alla förtryck hänger samman: kön, klass och etnicitet, och bör avskaffas genom socialistisk kamp. 

Radikalfeminismen 
Den patriarkala strukturen är så djupt rotad i samhället, att det inte endast räcker med politiska och sociala reformer. Vetenskap, filosofi, religion, politik, konst, litteratur - allt är tänkt, utvecklat och skapat av män, för män. Kvinnor måste därför ge sig in på dessa områden och omforma dem i grunden, för att ge uttryck också åt kvinnors erfarenheter och tänkande. Även viktigt att utveckla språket så att det inkluderar kvinnor och deras erfarenheter. 
Queerfeminism
Både kön och sexualitet är en social konstruktion. De båda påverkas av olika tider och kulturer. Heteronormativiteten är central i könsmaktsordningen. 

(Har på ett icke källkritiskt sätt nyttjat wikipedia till detta inlägg, och blir gärna rättad om det finns faktafel ovan.)

Före ordning kommer kaos?


tisdag 27 september 2011

Stjärnfamilj

"Begreppet stjärnfamilj beskriver en familj där omtanke, respekt, kärlek och ansvar är viktigare än den yttre formen. Denna familj kan bestå av en eller flera vuxna och banden mellan vuxna och barn och mellan syskon bygger inte alltid på biologi. I begreppet ryms regnbågs-, enförälders-, tvåförälders-, bonusförälders-, dubbelregnbågs-, poly-, adoptiv-, extended-, donations-, med mera- familj likaväl som den barnlösa familjen. 

Begreppet har tillkommit som en reaktion på begreppet kärnfamilj och den innebörd och de värderingar som förknippas med denna, samt den exkludering av andra familjekonstellationer som det begreppet innebär."
  
(Beskrivning tagen från facebookgruppen "Värna stjärnfamiljen")


Jag är uppvuxen i en släkt där konflikter var vardagsmat och kommunikation en bristvara. Man talade aldrig ut om den aktuella konflikten, utan bröt i stället kontakten i ett par år, och blev sams när den ene kände sig klar med gruffet och lyfte telefonluren, sen fortsatte man som om inget hade hänt. Om det inte var för illa, då bröts kontakten för gott. Från när jag var så där i 12-årsåldern minns jag en känsla av att det inte riktigt borde se ut så där, en känsla som växte sig starkare ju äldre jag blev. Även jag har följt min släkts mönster och brutit där jag inte känner att relationerna är jämlika och respektfulla, och där jag känt att arbetet med relationerna kräver mycket mer än vad det ger tillbaka. Att fortsätta delta i det mönstret bara för att vi är "blodsbandssläkt" har aldrig varit ett tillräckligt starkt argument för mig. 


Däremot har jag med åren skapat fantastiska familjeband till mina vänner. Familjeband som är trygga, stabila, ömsesidiga, respektfulla och innehåller mycket värme. Det är med dem jag firar jular och andra högtider. Det är de som tagit emot mig när jag fallit, och som ringt varje vecka tills de hört att jag är på fötter igen. Det är av dem jag kan få ett sms där det står "Nu ringer jag polisen" om jag varit dålig på att höra av mig. Det är de som säger: "Om du får ett barn med kolik, eller om det är tufft i början, så får du flytta hem till oss ett tag. Det bara är så!"


Stjärnfamiljer är den ultimata familjekonstellationen.  












fredag 23 september 2011

I min mage bor en mycket liten människa...

... som sparkar så att magen står åt alla håll och kanter. Den lilla människan beräknas komma ut någon gång i november.

Mitt barn är mycket välplanerat. Jag den starka längtan efter ett barn kickade in för 1,5 år sedan funderade intensivt igenom om jag var redo att ta steget att skaffa barn på egen hand. Jag analyserade mitt liv och ventilerade med nära och kära för att få respons för mina tankar. För att jag ska känna trygghet behöver jag ett jobb som jag tycker mycket om, och en ekonomi som lämnar utrymme för oväntade utgifter, sparande och det lilla extra någon gång ibland. Ett hem som är mitt, som är fint och som innehåller det nödvändigaste. Ett tryggt kärleksfullt kontaktnät med mycket stöd, och en bonus möjlighet till lite avlastning någon gång ibland (med det sagt inte nödvändigt ett kontaktnät som består av blodsband, utan i mitt fall mycket goda vänner). Ett inre harmoniskt lugn. Allt det insåg jag fanns där, det enda som saknades var en partner. Alltså stod jag plötsligt i ett valet att vänta in en partner för att inom ett mycket oklart tidspann få barn, eller försöka skaffa barn själv och vänta in en livskamrat i lugn och ro. Så här sitter jag nu, med bara några få veckor kvar innan jag blir en förälder, mycket glad och trygg med mitt beslut att skaffa barn på egen hand. 

Den lilla människan har kommit till genom att jag for till Köpenhamn och inseminerade på klinik, alltså genom sk assisterad insemination, som jag bekostade själv. I Sverige finns det nämligen en lag som säger att jag inte får inseminera i vårt avlånga land, eftersom jag inte lever med någon partner. I våras fick partierna rösta om lagförslaget igen för att ensamstående kvinnor ska få rätt att inseminera även i Sverige. Det tyckte inte Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna var någon bra idé.

torsdag 22 september 2011

... och så hände det... Återfallet.

Jag skulle vilja säga att jag på ett konsekvent och målmedvetet sätt hållit mitt eget löfte till mig själv, att inte alls ägna mig åt överflödskonsumtion. Så är inte fallet.

Plötsligt fann jag mig själv framför ett skyltfönster, längtansfullt blickande på dessa underbara kängor, som förföriskt sneglade tillbaka.

Nu står de i min hall, helt ljuvliga.


söndag 11 september 2011

Hen


Jag är ivrig förespråkare för användande av pronomenet hen som komplettering till hon och han. Visst känns det knepigt till en början att få in det på ett naturligt sätt i mitt talade språk, något lättare i det skrivna. Det som får mig att enträget försöka få in det i mitt vardagsspråk är att ordet hen är respektfullt och breddar utrymmet lite. Men som alla nya ting som inte är tekniska prylar, så råder det en del skepsism. Jag har idag läst följande "argument" på nätet för att ordet inte borde existera:
"Hen betyder höna på engelska." Jaha?
 "Varför ska båda könen vara exakt lika?" Dvs. om vi för in ett könsneutralt pronomen i språket kommer våra barns genitalier ramla av och de kommer förvandlas till personlighetslösa neutrum.
 "Ingen säger hen." Låtom oss hålla på traditionen aka Men alla andra får...!!
"Hen, hahaha. Vad blir nästa, kalla hunden för dem???" Om vi för in ett nytt ord, så kommer det att rubba världs- och språkordningen och fullkomlig anarki kommer att råda. Jag skulle gissa att samma rädsla rådde när några kvinnor bröt normen och började använda byxor. Hur skulle en nu veta vem som var kvinna och vem som var man? 


Jag försöker använda hen och henom som uttryck när: 
  • jag inte vet vad en person vill benämnas som och känner sig bekväm i. 
  • jag inte vet vad en person som jag inte träffat än har för kön, t ex ny kollega som ska anställas, läkare etc. 
  • av hänsyn till barn som jag skriver om t ex på bloggen. 
  • när det inte är relevant vad personen har för kön i frågan.
  • ofödda barn vars kön, varken det biologiska eller det sociala, jag ej vet. 
Det handlar alltså inte om, genom att föra in ett könsneutralt ord som kompletterar hon och han, att syftet är att göra folk till personlighetslösa neutrum. Snippor och snoppar kommer att sitta där de sitter. De flesta av våra barn under vår livstid kommer att fortsätta definiera sig enligt sitt kön och väldigt många kommer (sorgligt nog) att socialiseras in i snäva könsroller. Det enda ordet gör är att öppna upp för hänsyn och respekt för de som inte känner att de passar in de stereotyper som finns, och att fokus dras lite mer från könet på personen till själva frågan i diskussioner. 

Någon briljant person fick in en text i Nationella provet för årskurs 9 för ett par år sedan. Det innebär att hela Sveriges 15-åringar det året fick ett nytt ord i sitt vokabulär. Snyggt, säger jag. Jag förutspår att det nya pronomenet hen kommer att upptas i SAOL inom 5 år. 




"Det är JAG som inte passar!"

Nemi: "Hittar du inget som passar?"
Cyan: "Det är JAG som inte passar!"

fredag 9 september 2011

En soon-to-be-ex-shopoholic? (I wish)

Att ha samma summa på kontot i slutet av denna vecka, som i början av förra är en trevlig bieffekt av ickeöverflödskonsumtion...

söndag 4 september 2011

Provokationer

Var går gränsen mellan att debattera, verka för att upplysa, framföra sin åsikt och bara raljera? Igår gick jag gick ute och påtade på min kolonilott och blev plötsligt rädd för att jag trampat folk på tårna när jag både på bloggen och på facebook barskt uttryckt min åsikt kring det där kedjebrevet som far runt en gång om året av/med/för kvinnor och som handlar om att man ska koda sin handväskas whereabouts, vilken färg på behån man har, hur länge man fixar sitt hår etc. En del av mig tycker att det är jätteroligt att diskutera, men en del av mig är så rädd, så rädd att någon ska känna sig stött. Samtidigt som jag blir alltmer provocerad av att så många människor utan att reflektera reproducerar de alltför snäva könsrollerna som råder i vårt samhälle, och jag tycker genuint att människor måste börja ifrågasätta mer och pröva andra vägar.

lördag 3 september 2011

Transpersoner och tvångssterilisering


(Bild lånad från rfsl.se)
""Könsbyte" eller könskorrigering kallas den medicinska och juridiska process transsexuella går igenom för att ändra sitt kön. Könskorrigering innebär att en person ändrar sin kropp med hjälp av operationer, hormoner och röstträning så att den bättre stämmer överens med personens könsidentitet. 
Ordet "könsbyte" kan ibland vara missvisande eftersom en transsexuell person inte byter kön utan korrigerar kroppen och sitt juridiska kön till att stämma bättre överens med hur man känner sig." (www.transformering.se)
Operationer, hormoner och röstträning. Inga konstigheter där när det gäller att förändra sin kropp så att den bättre stämmer överens med ens sociala kön. Däremot så tillkommer några andra små moment för att en transperson juridiskt ska få kalla sig för det kön en korrigerat sig till: nämligen tvångssterilisering utan möjlighet att frysa in ägg eller spermier. Ägg/spermier som skulle kunna användas till att inseminera sin eventuella partner, och på det sättet ha samma möjligheter som resten av Sveriges befolkning med fysisk möjlighet, att skaffa biologiska barn (om en nu tycker att genetik är viktigt). 
Jag har inte riktigt fått svar på mina frågor kring om det finns någon rent fysisk faktor som påverkar välbefinnandet hos transpersonen om denne behåller sina fortplantningsorgan. Det skulle jag gärna vilja veta mer om. Men om det nu skulle vara så, så finns det ju ingen anledning till att en inte får frysa in ägg och spermier. 
Förutom tvångssteriliseringarna säger den snart 40 år gamla lagen att en måste vara ogift. Vilket i praktiken innebär att det krävs en skilsmässa för att få genomgå sin process. Logiken i detta?
Sammanfattning: Snipp snipp, klipp bort fortplantningsorganen. Och snipp snipp, klipp bort din fru/man så ska vi se att det går att knappa in det nya personnumret i datasystemet. Det blir så komplicerat annars i det byråkratiska systemet. 

torsdag 1 september 2011

Ack ljuva loppisfynd


Årets "Kom igen kvinnor"-skräll

Oh nej! Nu är det dags igen. Årets skräll: En märker det på plötsligt frekventa statusuppdateringar på facebook, dock enbart av kvinnor. Syftet ska föreställa vara för en god sak: Öka medvetenheten om bröstcancer. 


"Ok damer nu är det den tiden på året igen, till stöd för bröstcancer-medvetenhet! Vi kommer alla ihåg förra årets omgång skrivandes bh-färg som din status ?..... eller hur vi vill ha våra handväskor? Bra, i år är det något annorlunda.

Du måste skriva din skostorlek (bara siffror) följt av ordet "cm" och hur lång tid det tar att fixa ditt hår... Kom ihåg att förra året deltog så många människor att det hamnade på nyheterna, och den ständiga uppdateringen av statusen påminde alla varför vi gör det här och hjälpte till att öka medvetenheten! Tala inte om för någon man vad status betyder, låt dem gissa! Och vänligen kopiera och klistra in (i ett meddelande) detta till alla dina kvinnliga vänner så vi kan försöka göra större väsen av det här än förra året! Jag gjorde min del ... nu din tur! Gå på damer ... och låt oss få alla män gissa!!"


Följande ingredienser ska ingå:  En antydan om "Den kvinnliga mystiken" som förväntas göra män perplexa och därmed öka kvinnors attraktionskraft. Ingå ska även ett  "TYPISKT K V I N N L I G T FENOMEN" som ska väcka alla kvinnors kollektiva erfarenheter och därmed skapa gemenskap, exempelvis: "Var ställer en sin handväska, hur många papiljotter en behöver när en ska locka håret, eller hur höga är klackarna på ens klackskor?" Intriguing!  Genererar det ökad medvetenhet? Bringar det mer pengar till forskning? Bidrar det till en syn på att en kvinna är mer än sina attiraljer? Går fler kvinnor och undersöker sina bröst för att få tidig diagnos? Jag skulle inte tro det. Ilar skämsrysningarna tätt längs ryggraden? Javisst!

No more shopping...

Idag är första dagen på mitt överkonsumtionsfria år. Min hjärna försöker så klart motarbeta mig och komma på massor med saker som jag skulle vilja ha: Exempelvis en kamera av märket Leica som är alldeles väldans dyr, trots att jag har en systemkamera som jag fortfarande håller på att lära mig funktionerna på. Ett par röda byxor som jag plötsligt inte kan vara utan, trots att jag aldrig haft ett par sådana tidigare. Igår kände jag mig tvungen att köpa ett durkslag som i färgen matchade min bricka. Samtidigt så rotade jag runt lite extra i garderoben i morse och fann kläder med prislappen kvar. Helt oanvända. Så det ska nog gå bra det här. Jag undrar vad jag kommer att öppna upp för tankeutrymme, när jag låter den del av mig vila som tänker mycket på saker som går att köpa.

Så... vad innebär ingen överkonsumtion för mig? Ingen klädshopping. Inga prylar eller pinaler till hemmet, såvida inte något högst oumbärligt går sönder, som kylskåpet. Inga nya appar till mobilen. Inga svulstiga magasin som jag egentligen inte ens etiskt kan stå för att jag läser ibland. 
Att ta del av kulturutbud som film, litteratur, konstutställningar, museum är okej. (Dock inte köpa mer skönlitterära böcker förrän jag läst de olästa som står i bokhyllan. Vilket lär ta ett år.)
Och jag har okejat loppisar för mig själv. Åker i stort sett bara på somrarna och där får jag bara köpa sådant som är riktigt unikt, och som är så tjusigt, praktiskt och till överkomligt pris att det vore skam att lämna den till sitt öde. 

söndag 28 augusti 2011

Industriellt


Lite tankar om dofter...








Feromoner (från grekiskans pherein att bära eller transportera och hormon att stimulera) är enligt den första och mest accepterade definitionen substanser som sekreras ut av en individ och som tas upp av en annan individ från samma art, och där substansen ger upphov till en specifik reaktion.  (Wikipedia)
Min handtvål har en sorts doft. Min duschtvål en annan. Schampoot och balsamet som trots att de har samma märke på flaskan, står för den tredje och fjärde doften. Min ansiktstvål har en doft, men ansiktskrämen en annan, och hudkrämen till kroppen står för ännu en unik doft. Jag klär mig i kläder som har tvättats i ett parfymfritt tvättmedel, men mjukmedlet det är parfymerat eftersom det luktar så trevligt om de nytvättade kläderna av det. Jag har aktivt valt bort "ren" parfym av någon slags tanke att om mina feromoner ska ha den minsta lilla chans att träffa andra människors sinnen, så får det liksom räcka där. Jag klär mig sedermera dagligen i minst 8 olika konstruerade dofter. Mest dras jag till lukter som ska föreställa någon form av citrusfrukt, liksom lite friskt sådär.

Förra veckan hittade jag en notis i DN om Klädkedjan Zara som säljer parfym för bebisar. Vi människor är rätt rädda för att lukta... oss själva.

lördag 27 augusti 2011

Industriellt



Facebook hjärta heteronormativt könsrollsstereotypt och oreflekterat dravel.

"Det finns ett rykte som går runt som säger att pojkar är starkare än flickor.. Oh! snälla, kan du bära en 4 kg bebis i magen i 9 månader? Kan du städa, laga mat och prata i telefon samtidigt? Kan du bränna din panna med locktången och inte klaga? Kan du gå hela dagen i klackar? Kan du gråta hela natten och… sedan vakna upp nästa morgon som om allt är okej? Kom ihåg killar, tjejerna är bara hjälplösa tills naglacket torkat :) sätt upp detta på din status om du är stolt över att vara tjej."


"Oavsett vad du ger en kvinna så kommer hon att ge dig något bättre tillbaka. Ger du henne en spermie, ger hon dig ett barn. Ger du henne ett recept, ger hon dig en måltid. Ger du henne ett hus, ger hon dig ett hem. Ger du henne ett leende så ger hon dig sitt hjärta. Hon multiplicerar och förstorar allt oavsett vad du än ger henne. Så om du ger henne skit kan du förvänta dig ett helvete tillbaka..."


"7 sekunder tar det för maten att passera magsäcken. Ett hårstrå kan bära ca 3 kg. En penis längd är 3 gånger längre än tummen. Lårbenet är hårt som betong. Kvinnans hjärta slår snabbare än en mans och hon blinkar dubbelt så ofta. 300 muskler går åt för att upprätthålla balansen när vi står. Kvinnor har läst hela denna text. Männen fortsätter stirra på sin tumme. Placera på din status om du log när du läste detta!"


Av två anledningar säger jag: Please stop it! 

1) För jag får skämsrysningar längs hela ryggraden, och det är obehagligt.


2) För att du som vidareför inlägg som dessa förringar både din egen och andras intelligens. För du känner (förhoppningsvis) män som är fantastiska och inte börjar dregla förvirrat så fort de får mer än en instruktion i taget eller som tror att manlighet är synonymt med penis funktion och storlek. Likaså känner du kvinnor som inte kommer som ett komplett paket med nagellack, locktång, klackskor och simultankapacitet. Kanske kanske kanske du till och med känner eller känner till någon som inte är heterosexuell eller som inte trivs med attribut som är stämplat som kvinnligt/manligt.  


PS. Och en sak till: När du känner en impuls att inleda en mening med "Är det inte typiskt män/kvinnor att..." stanna då upp för ett ögonblick, testa den tesen på de människor som du känner, och hittar du ett enda exempel på att tesen inte stämmer, strunta då i att vara bärare av detta individbegränsande synsätt. För det är så, att den person som du kommer på som inte passar in i den snäva, snäva mallen inte är ett undantag från regeln. Det är mallen det är fel på. 

Lady Dahmers Grundkurs i genusmedvetenhet

Lady Dahmer (ja, den människan ÄR värd att nämna om och om igen!) har tagit sig tid att skriva en bra och pedagogisk guide om socialisering av könsroller. Den är så bra och pedagogisk att jag bara förmedlar den vidare: Läs här!

torsdag 25 augusti 2011

Tillgång vs Efterfrågan? AKA Det ligger i generna...

(Hon: "Han leker bara med bilar." Han: "Det måste vara biologiskt.")
(Från boken Ge ditt barn 100 möjligheter i stället för 2.)
Jag kan inte släppa tanken på sambandet mellan storföretag och hur barn könas idag. Följande analys är baserad på besök på de vanligaste klädföretagen som även har barnkläder och leksaksaffärer.

Storföretagen vill att era söner ska uppfostras till tuffa makthavare genom att producera fräsiga t-shirts i tonerna blått/grått/svart och med tryck som säger just "Tuff", "Born to rule the world" och annat lika maffigt med fokus på prestation och attityd. Kläderna har oftast mycket god och rörlig passform så att pojkarna får fullt utrymme att ta plats och utveckla sin grovmotorik. Om vi tittar på leksaker så är en uppsjö av tuffa, häftiga saker att välja på: aktiongubbar (obs ej gummor eller djur, och de får ABSOLUT inte kallas för dockor), lego, tufft tufft lego. I mörka tuffa färger: båtar, olika flygskepp, etc. Bilar... motorer... saker som låter mycket... Och vapen. Vapen som nästan ser ut som riktiga, så att grabben kan få leka att han dödar djur och kolonialiserar indianer. Eller varför inte leka skolmassaker?

När det kommer till flickor ser det helt annorlunda ut. För flickor finns ett mycket stort utbud av rosa, lila, tyll, ryschpysch, glitter och paljetter. På de gulliga små t-shirtarna ska det stå just "Gullig", "Cute" eller liknande adjektiv som lockar till fokus på utseende. Kläderna har inte lika fri passform som pojkarnas, men det finns ju heller inte samma behov av att röra sig och leka, när ens syfte som individ mest går ut på att vara söt.
När vi kommer till leksaker ska det även där vara rosa, glitter och fluffighet. Gärna fluffiga söta djur, eftersom flickor är o m h ä n d e r t a g a n d e. Utbudet av dockor är mycket stort, och kläder till dessa dockorna ännu större. För då kan flickorna klä ut, klä om, klä av, klä på sina dockor hela dagarna. Det finns såklart lego till flickor med, men för att en som förälder inte ska bli förvirrad och råka ge fel lego till sin dotter, så är det färgat rosa och lila. Och innehåller djur. Gulliga mysiga djur.

Så kommer vi till den stora frågan, för att jag vet att väldigt många där ute sitter på det säkert mycket genomtänka och övertygande argumentet: "Det sitter i generna, pojkar gillar si och flickor gillar så!" Gener är ett sådant där diffust fenomen som liksom alltid går att luta sig tillbaka på för att frånta sig själv sitt eget ansvar och sin möjlighet att förändra. För hur ska vi kunna strida mot det som sitter i G E N E R N A? Det sitter ju liksom där det sitter. Men tänk om, bara lek med tanken att det kanske sitter i storföretagens behov av att sälja saker? Storföretagen har råd med mycket reklamplats och -tid. Om människan utsätts för upprepade bilder så är det svårt att stå emot, och till slut tror en kanske att tanken är ens egen... Och nu kanske det är läge att diskutera människans fria val...  Säger hon som har 17 randiga tröjor, när det råkar vara väldigt inne med randigt.

Om JAG som vuxen människa med livserfarenhet har så svårt att stå emot kommersen, hur är det då med alla 2-15åringar ute i landet... Och är det "folkets" efterfrågan som är så stark att storföretagen tänker att: Shit! Vi kommer att få en mobb efter oss om vi inte börjar producera rosa fluff riktat till flickor, och tuffa fräsiga saker med motorer på till pojkar. Skynda skynda! 

Eller kan det vara omvänt: Storföretagen minskar våra valmöjligheter genom att utsätta oss för upprepad reklam, begränsar tillgången - fast det känns kanske inte begränsande för att de tillverkar massor men av samma. Hur kläderna/prylarna sedan presenteras och organiseras i butikerna gör att en måste vara lite av en rebell för att våga säga till butikspersonalen att, jo jovisst är det en flicka, men nu tänker jag trotsa dig och inte ta rosa fluff, utan välja de här rymliga gröna plyschbyxorna i stället! Och sedan så står det pojkbyxor på kvittot så att en ska veta att en gjort något gränsöverskridande och egentligen lite fel.

Jojo... fritt val var det ja!

Nej, jag behöver verkligen inte fler randiga tröjor!

Antal randiga toppar: 17 st. (enbart i färgskalan rött/blått/svart/vitt)
Antal prickiga klänningar: 7 st. 
Antal kjolar av typ HM's alt Indiskas billiga basplagg i något mjukt material som går att matcha till vad som helst: 9 st. (varav 4 är svarta, två randiga)

Nu jävlar blir det pakt. F r o m 1a september är det konsumtionsstopp. 1 år. 

(Men då ger jag mig själv okej att fynda på loppisar. Det är ju som att gå på konstutställning och det är återvinning när det är som bäst.) 


onsdag 24 augusti 2011

Lady Dahmer

Denna människa är inspirerande, utmanande och rätt så fantastisk faktiskt. Får jag lov att presentera: Lady Dahmer

Södermalm, Stockholm, en bit in på 2000-talet.

En av mina vänner har ett barn som är ca 8 månader gammal. Hon har tagit ett aktivt beslut att inte klä sitt barn i könsstereotypa kläder. Det innebär att en inte kan tolka barnets kön bara genom att titta på hen. Hen har färglada kläder med en funktion som passar alla barn helt enkelt. Detta är något som väcker stor förvirring vart hon än rör sig. Det som har varit mest förvånande att följa är att behovet av att köna barn existerar överallt. Även när min vän ska köpa saker till barnet som har en funktion som alla barn behöver. 
  • På apoteket för att införskaffa barnets allra första tandborste eftersom barnet fått sina första tänder. Ber personalen om hjälp för att välja rätt sort. Personalen frågar: "Är det en pojke eller en flicka?"
  • I barnklädesbutiken: Min vän frågar efter dreggellappar. Personalen frågar: "Är det en pojke eller flicka?" Min vän undrar för sig själv om pojkar och flickor dregglar på olika vis. 
  • I en butik: Behöver napp till mitt barn. Personalen undrar: "Är det en pojke eller flicka?"
Så desperat har behovet att köna barn, att separera och skapa skillnad mellan könen, blivit. Att barn ska få vara bara barn tycks alltmer avlägset. Är detta en ny våg? Vägra svara, för sjutton! Ifrågasätt varför butikspersonal ska veta vad era barn har för könsorgan.Varför låta människor som bara vill att ni ska konsumera minska er valmöjlighet som förälder? 

tisdag 23 augusti 2011

Konsumtionsångest

Jag håller på att förbereda mig för att gå in i en pakt med mig själv: att inte hänge mig åt överflödskonsumtion under en tidsperiod på minst 6 månader, kanske ett helt år. Jag kan tycka att det är lite hyckleri, eftersom jag konsumerat på tok för mycket senaste tiden, så det är inte mer än rätt. Jag känner mig inspirerad av  Hippiehäxan som införde köpstopp för sig själv under 2011. Nu pågår en inre monolog om vad som är okej att inhandla under mitt eget köpstopp. Min hjärna säger: "Åh, den där fina klänningen i den och den butiken, den kostar ju nästan ingenting" eller "Loppisar, loppisar måste vara okej?" men det är ju INTE så det fungerar...

måndag 22 augusti 2011

Prylgalen

Att botanisera på loppisar tillhör en av mina absoluta favoritsysselsättningar. När jag ser något fint och färgglatt har jag svårt att lämna det till sitt öde, och ett riktigt fynd kan få mig att känna mig lätt berusad. Dock har jag svårt att begränsa mig, och om jag inte håller tillbaka lite lite så skulle jag lätt kunna komma hem med tre olika serviser kaffekoppar, bara för att mönstren på dem är så fina att jag inte kan välja bort någon av dem. Det är dock en form av konsumtion som jag ändå kan stå för, utan att få konsumtionsångest.

söndag 21 augusti 2011

Kvinnorna "glöms" bort i historieböckerna

Delegationen för jämställdhet i skolan beslöt sig för att granska fyra olika läromedel i historia under Ann-Sofie Ohlanders och Ebba Witt-Brattströms regi. Föga förvånade fann de i dessa fyra läromedlen ett chockerande manligt övertag. I läromedlens register namnges sammanlagt 930 män och 62 kvinnor.  Om man räknar det sidoutrymme som historiens kvinnor får kommer artikelförfattarna fram till ca: 14 sidor av 350. Det känns ju rätt förlegat...


DN 2010-02-20)


Med det i åtanke gör det mig särskilt glad att bläddra i denna underbara. 40 historiska kvinnoporträtt - i serieform:

Vegetarisk kost + barn = känsligt ämne

Jag är vegetarian av främst etiska själ, men även för att jag fysiskt mår bättre av den kosten. Jag ska ha barn och det är självklart för mig att mitt barn kommer att få leva den livsstilen tills hen är stor nog att fatta ett aktivt eget beslut. Mitt barn ska själv få välja om hen vill ta del av köttindustrin. Då kött är rådande norm i samhället så väcker detta än idag, 2011, upprörda känslor hos köttätare som tycker att vi som "tvingar" våra barn att leva på vegetarisk kost, det är liksom lite plågeri och kan jämföras med religiös fanatism och barnaga. Då är det tryggt att se mina vänners kloka, fina, friska och energiska barn som är uppväxta på välgjord och varierande vegetarisk kost. De är fullt medvetna om vad all mat kommer ifrån, och väljer 3 och 6 år gamla än så länge AKTIVT bort kött.

Passar på att göra lite reklam för min vän Fridas fantastiska blogg Vegofamiljen som kom 2a i tävlingen "Sveriges gröna bloggar' och var 'En av årets 15 gröna inspiratörer' år 2010 och som handlar just om vegetarisk kost till både vuxna och barn.

Jag talar fort

När jag är i affekt eller mycket engagerad i något så har jag en tendens att prata fort. Det är jag medveten om. Jag kan till och med vara ganska osammanhängande och ha svårt att finna orden, men då handlar det om ett ämne som jag är personligt starkt berörd av. Dock tror jag inte att det är så illa att jag är fullkomligt obegriplig eftersom jag alltid annars upplever att jag gör mig förstådd. Det finns en man i min bekantskapskrets som när jag talar engagerat om något ofta avbryter mig. Det gör han dock bara när det är andra närvarande som lyssnar. Då avbryter han mig mitt i mitt i en mening, vänder sig till den/de andra och säger något i stil med: "hon är väldigt bra på att prata snabbt den här." Jag kommer alltid av mig, känner mig lite generad, även en diffus känsla av att vara kränkt infaller sig. Jag försöker anpassa mig och tala långsammare, men har tappat det brinnande i mitt berättande.


Det slog mig häromdagen vid det senaste tillfället det skedde att det är ett riktigt effektivt sätt att visa att han inte tar det jag säger på allvar.

fredag 19 augusti 2011

En mycket viktig bok

En mycket viktig bok har skrivits av briljanta Eddie Summanen. En bok riktad till små barn, men som ger en mer komplett bild av familjebildning än de flesta biologiböcker riktade till gymnasieungdomar och böcker om hur barn blir till. 


Beskrivning:
Var kommer bebisar ifrån? Hur vet man vilka som är ens familj? Och hur blev jag själv till? 

Familjer kan se ut nästan hur som helst och barn kan bli till på många olika sätt. Familjeboken handlar om alla former av familjebildningar och vidgar begreppet familj. Boken tar bland annat upp hur ett barn blir till, insemination, sex, adoption, konstgjord befruktning samt heterosexuella, homosexuella och ensamstående föräldrar.

En bok att läsa tillsammans med barn eller att låta lite större barn läsa själv. Boken öppnar upp för samtal och reflektion tillsammans med barn kring temat familj.
(Adlibris beskrivning)

Socialiseringsprocessen

den process genom vilken barn och vuxna lära av andra.
- processen att ärva normer , seder och ideologier .
- "en viktig del av socialisering är inlärning av kulturellt definierade könsroller" ... "Familjen är förvisso viktigt att stärka könsroller , men det är även vänner, skola, arbete och massmedia. Könsroller förstärks genom otaliga subtila och inte så subtila sätt." (Henslin (1999:76)
(Källa: Wikipedia eng.översättn)

För något år sedan befann jag mig på en restaurang med en grupp människor, varav hälften var barn. De flesta som var där var ytligt bekanta så jag fann mig själv, ganska omtumlad av den stimmiga miljön, sitta  tyst betraktande allt som skedde kring mig. Det jag såg har för mig blivit en symbol för socialiseringsprocessen: när vuxnas mer eller mindre subtila (och säkert omedvetna) förväntningar på barn påverkar hur barnen relaterar till varandra.  



Aktörer (barn)
A: Pojke ca 1 år. (Inte ännu verbalt språkande)
B: Pojke ca 4 år (upplevdes yngre än sin förväntade ålder)
C: Flicka ca 3-4 år
Syskonpar:
D: Flicka ca 3 år
E: Pojke ca 5 år


Scen 1: När barnen valde själva
I begynnelsen av kvällen leker A och B glatt med de leksaker som A har omkring sig, skrattar och kommunicerar på ordlöst vis. Båda är synbart mycket tillfreds med varandras sällskap.
C sitter tillsammans med sin förälder. Leker inte.
D och E, syskonparet, leker ganska vilt, skrattar, busar.


Scen 2: När de vuxna valde
Förälder till B verkade inte nöjd med att han lekte med en bebis, och började uppmuntra honom till att leka med E. Förälder till D och E verkade inte nöjd med att syskonparet var så stojiga, började uppmuntra E till att leka med B, och lite lugnare. Nu leker de båda, enligt "fysisk" ålder jämlika, pojkarna med varandra. D är ensam kvar, sitter tyst och allvarlig på sin stol. Efter en stund har de båda flickorna C och D hittat varandra (med de vuxnas hjälp) och inleder lek. 1åringen leker med ingen, men får uppmärksamhet av sina föräldrar.


Volià! Socialiseringsprocess!