Tillgång vs Efterfrågan? AKA Det ligger i generna...

(Hon: "Han leker bara med bilar." Han: "Det måste vara biologiskt.")

(Från boken Ge ditt barn 100 möjligheter i stället för 2.)

Jag kan inte släppa tanken på sambandet mellan storföretag och hur barn könas idag. Följande analys är baserad på besök på de vanligaste klädföretagen som även har barnkläder och leksaksaffärer.

Storföretagen vill att era söner ska uppfostras till tuffa makthavare genom att producera fräsiga t-shirts i tonerna blått/grått/svart och med tryck som säger just "Tuff", "Born to rule the world" och annat lika maffigt med fokus på prestation och attityd. Kläderna har oftast mycket god och rörlig passform så att pojkarna får fullt utrymme att ta plats och utveckla sin grovmotorik. Om vi tittar på leksaker så är en uppsjö av tuffa, häftiga saker att välja på: aktiongubbar (obs ej gummor eller djur, och de får ABSOLUT inte kallas för dockor), lego, tufft tufft lego. I mörka tuffa färger: båtar, olika flygskepp, etc. Bilar... motorer... saker som låter mycket... Och vapen. Vapen som nästan ser ut som riktiga, så att grabben kan få leka att han dödar djur och kolonialiserar indianer. Eller varför inte leka skolmassaker?

När det kommer till flickor ser det helt annorlunda ut. För flickor finns ett mycket stort utbud av rosa, lila, tyll, ryschpysch, glitter och paljetter. På de gulliga små t-shirtarna ska det stå just "Gullig", "Cute" eller liknande adjektiv som lockar till fokus på utseende. Kläderna har inte lika fri passform som pojkarnas, men det finns ju heller inte samma behov av att röra sig och leka, när ens syfte som individ mest går ut på att vara söt.
När vi kommer till leksaker ska det även där vara rosa, glitter och fluffighet. Gärna fluffiga söta djur, eftersom flickor är o m h ä n d e r t a g a n d e. Utbudet av dockor är mycket stort, och kläder till dessa dockorna ännu större. För då kan flickorna klä ut, klä om, klä av, klä på sina dockor hela dagarna. Det finns såklart lego till flickor med, men för att en som förälder inte ska bli förvirrad och råka ge fel lego till sin dotter, så är det färgat rosa och lila. Och innehåller djur. Gulliga mysiga djur.

Så kommer vi till den stora frågan, för att jag vet att väldigt många där ute sitter på det säkert mycket genomtänka och övertygande argumentet: "Det sitter i generna, pojkar gillar si och flickor gillar så!" Gener är ett sådant där diffust fenomen som liksom alltid går att luta sig tillbaka på för att frånta sig själv sitt eget ansvar och sin möjlighet att förändra. För hur ska vi kunna strida mot det som sitter i G E N E R N A? Det sitter ju liksom där det sitter. Men tänk om, bara lek med tanken att det kanske sitter i storföretagens behov av att sälja saker? Storföretagen har råd med mycket reklamplats och -tid. Om människan utsätts för upprepade bilder så är det svårt att stå emot, och till slut tror en kanske att tanken är ens egen... Och nu kanske det är läge att diskutera människans fria val...  Säger hon som har 17 randiga tröjor, när det råkar vara väldigt inne med randigt.

Om JAG som vuxen människa med livserfarenhet har så svårt att stå emot kommersen, hur är det då med alla 2-15åringar ute i landet... Och är det "folkets" efterfrågan som är så stark att storföretagen tänker att: Shit! Vi kommer att få en mobb efter oss om vi inte börjar producera rosa fluff riktat till flickor, och tuffa fräsiga saker med motorer på till pojkar. Skynda skynda! 

Eller kan det vara omvänt: Storföretagen minskar våra valmöjligheter genom att utsätta oss för upprepad reklam, begränsar tillgången - fast det känns kanske inte begränsande för att de tillverkar massor men av samma. Hur kläderna/prylarna sedan presenteras och organiseras i butikerna gör att en måste vara lite av en rebell för att våga säga till butikspersonalen att, jo jovisst är det en flicka, men nu tänker jag trotsa dig och inte ta rosa fluff, utan välja de här rymliga gröna plyschbyxorna i stället! Och sedan så står det pojkbyxor på kvittot så att en ska veta att en gjort något gränsöverskridande och egentligen lite fel.

Jojo... fritt val var det ja!