Feromoner (från grekiskans pherein att bära eller transportera och hormon att stimulera) är enligt den första och mest accepterade definitionen substanser som sekreras ut av en individ och som tas upp av en annan individ från samma art, och där substansen ger upphov till en specifik reaktion. (Wikipedia)
Min handtvål har en sorts doft. Min duschtvål en annan. Schampoot och balsamet som trots att de har samma märke på flaskan, står för den tredje och fjärde doften. Min ansiktstvål har en doft, men ansiktskrämen en annan, och hudkrämen till kroppen står för ännu en unik doft. Jag klär mig i kläder som har tvättats i ett parfymfritt tvättmedel, men mjukmedlet det är parfymerat eftersom det luktar så trevligt om de nytvättade kläderna av det. Jag har aktivt valt bort "ren" parfym av någon slags tanke att om mina feromoner ska ha den minsta lilla chans att träffa andra människors sinnen, så får det liksom räcka där. Jag klär mig sedermera dagligen i minst 8 olika konstruerade dofter. Mest dras jag till lukter som ska föreställa någon form av citrusfrukt, liksom lite friskt sådär.
Förra veckan hittade jag en notis i DN om Klädkedjan Zara som säljer parfym för bebisar. Vi människor är rätt rädda för att lukta... oss själva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar