Jag talar fort

När jag är i affekt eller mycket engagerad i något så har jag en tendens att prata fort. Det är jag medveten om. Jag kan till och med vara ganska osammanhängande och ha svårt att finna orden, men då handlar det om ett ämne som jag är personligt starkt berörd av. Dock tror jag inte att det är så illa att jag är fullkomligt obegriplig eftersom jag alltid annars upplever att jag gör mig förstådd. Det finns en man i min bekantskapskrets som när jag talar engagerat om något ofta avbryter mig. Det gör han dock bara när det är andra närvarande som lyssnar. Då avbryter han mig mitt i mitt i en mening, vänder sig till den/de andra och säger något i stil med: "hon är väldigt bra på att prata snabbt den här." Jag kommer alltid av mig, känner mig lite generad, även en diffus känsla av att vara kränkt infaller sig. Jag försöker anpassa mig och tala långsammare, men har tappat det brinnande i mitt berättande.


Det slog mig häromdagen vid det senaste tillfället det skedde att det är ett riktigt effektivt sätt att visa att han inte tar det jag säger på allvar.